Svägerska på besök

I morse kom det in en liten parvel med en söt liten handdocka som försökte kommunicera på sitt alldeles eget lilla vis.

Därefter kom den lille parvelns mamma. Och den lilla handdockan var inte alls en liten handdocka längre.

Den var numera "överjaget". Den lille parvelns "överjag" dessutom.

Fast jag tycker fortfarande att den påminde väldigt mycket om just en liten handdocka.

Och jag tror även att den lille parveln håller med mig.

En doft av ammoniak

- F-n, jag svettas som en karl. Gud vad jag stinker.
- Älskling, du sitter på mina träningskläder.
- Jaha, jamen då så.

Is that yör dög?

Även i franska skolor lär man sig fler språk än det inhemska. Eller snarare – det finns i vart fall andra språk på schemat. Storebrors val av andraspråk blev, i enlighet med föräldrarnas diktatoriska vilja, engelska. Detta i motsats till de flesta av kompisarna som – i vart fall för en svensk – av någon outgrundlig anledning valt det oerhört vackra världsspråket tyska.

Nåväl, lektionerna i engelska, vilka är två till antalet varje vecka, masar sig framåt i snigeltakt och inlärningskurvan är kanske inte sådär oerhört brant. Men den går i vart fall uppåt. Oftast. Enligt Storebror tillbringade klassen de första veckorna med öppna och stänga en dörr till orden ”hello” och ”goodbye”. Fortsätter de i den hastigheten kommer de säkert att kunna alfabetet innan de fyller femton.

Storebror har i och för sig en liten fördel då han har bestämt sig för att bli rockstjärna. På engelska dessutom. Vilket medför att han tillbringar en alldeles för stor del av sin tid med att sjunga till olika odödliga rockklassiker såsom Final Countdown, Cherokee, Rock the Night och Open Your Heart.

Låtvalet är som bekant helt och hållet hustruns fel.

Vad som är riktigt kul i sammanhanget är dock uttalet. I Storebrors uttalsvärld finns det låtar som uttalas Röck thö nejt och Nömber öf thö bizt.

Och i världen bredvid finns det två föräldrar som förgäves försöker att undvika de värsta skrattanfallen i hans närvaro.

Vår son – en yngre version av kommissarie Clouseau.

Maskrosvindags

Numb

Lillebror har botaniserat i datorns musikvideobiblitotek och av någon okänd anledning fallit pladask för videon till Linkin Parks ”numb”. Fråga mig inte varför. Lillebror är ganska ”icke-cool” - och bryr sig inte ett smack om vilken musikstil som är ”cool” (till skillnad från Storebror) och blandar friskt med allt från lille gris till just Linkin Park.

- Du pappa, vad handlar låten om?
- Eh, jag har i och för sig lyssnat så noga. Men den verkar handla om att gå sin egen väg och finna sin egen identitet.
- Oj, det låter konstigt. Vad betyder det?
- Eh, att göra det man själv vill och inte vad andra vill. Nå’t så’nt.
- Är det ”idenetet”?
- Tja, det kan man nog säga. Lite i alla fall.
- Har du hittat din ”idenetet”?
- Oj, eh, öh? Tja, det vete gudarna. Förmodligen inte. Inte helt och hållet i vart fall. Det gör man nog aldrig. Hoppas jag.
- Det är rätt svårt va?
- Att finna sin identitet? Jo, det kan det nog vara.
- Nej, men att förstå texter. Särskilt om man är liten. Och sången är på engelska.
- Hehe, nä det är inte alltid så enkelt.
- Nästan lika svårt som hitta ”ideneteten”.
- Absolut.