"-Kungen är oerhört allmänbildad, kanske den mest allmänbildade mannen i Sverige. Jag har aldrig träffat någon som är så kunnig som han."
Elisabeth Tarras-Wahlberg i Aftonbladet idag.
fredag, april 28, 2006
torsdag, april 27, 2006
En doft av rökelse
Gjorde till sist det politiska testet.
Economic Left/Right: -4.50. Social Libertarian/Authoritarian: -6.51.
Jag och Dalai Lama. Med en klar dragning till facket för fullblodsanarkister.
Känns onekligen lite ovant.
Pånytfödd. Typ.
Dock ytterligare ett bevis på att mitt yrkesval knappast var det ultimata valet med utgångspunkt i personligheten.
Economic Left/Right: -4.50. Social Libertarian/Authoritarian: -6.51.
Jag och Dalai Lama. Med en klar dragning till facket för fullblodsanarkister.
Känns onekligen lite ovant.
Pånytfödd. Typ.
Dock ytterligare ett bevis på att mitt yrkesval knappast var det ultimata valet med utgångspunkt i personligheten.
By the way...
... tycker jag det är ganska kul när bloggare når den dimension där de börjar tala om sig själv i tredje person.
Tecken på att man har passerat de tjugo - och lite till
Skidåkning när man är tjugo
03.00: Släntrar hem efter att diskot stängt. Oftast inte särskilt nykter.
07.30: Sitter vid frukostbordet och förbereder sig inför dagens skidåkning. Pistkartan utlagd över bordet.
08.30: Befinner sig i skidliften och försöker övertala liftfolket att man skall få med varutransporten upp trots att liften ännu inte öppnat.
09.00-16.30: Non-stop skidåkning med matintag i liften för att inte förlora värdefull skidåkningstid.
16.30-18.00: After-ski. Öl, vin, sprit - you name it.
18.00-20.00: Förfesten på hotellet. Öl, vin, sprit - you name it.
19.00–03.00: Kung i baren. Och överallt annars för den delen. Öl, vin, sprit - you name it.
Skidåkning när man inte är tjugo
03.00:Hos John Blund.
07.30: Fortfarande hos John Blund.
08.30: Lämnar John Blund. Vill dock fortfarande vara kvar hos John Blund.
09.00: Sitter med tredje koppen kaffe i ett fåfängt försök att hamna i ett tillstånd som i vart fall påminner om ett vaket sådant.
10.00: Funderar på att bege sig till skidbacken.
11.00: Befinner sig i skidbacken.
11.30: Lunch.
13.00: Luchen slut.
13.30: Befinner sig i skidbacken.
14.00: Kaffe på lämplig uteservering i backen.
14.45: Befinner sig i skidbacken.
15.00: Hemfärd.
17.00: Genensam omplåstring och gemensamma stånkanden över hur tufft skidåkning egentligen är.
19.00: Corn flakes, smörgås, varm choklad - you name it.
20.30: Somnar i fåtöljen.
03.00: Släntrar hem efter att diskot stängt. Oftast inte särskilt nykter.
07.30: Sitter vid frukostbordet och förbereder sig inför dagens skidåkning. Pistkartan utlagd över bordet.
08.30: Befinner sig i skidliften och försöker övertala liftfolket att man skall få med varutransporten upp trots att liften ännu inte öppnat.
09.00-16.30: Non-stop skidåkning med matintag i liften för att inte förlora värdefull skidåkningstid.
16.30-18.00: After-ski. Öl, vin, sprit - you name it.
18.00-20.00: Förfesten på hotellet. Öl, vin, sprit - you name it.
19.00–03.00: Kung i baren. Och överallt annars för den delen. Öl, vin, sprit - you name it.
Skidåkning när man inte är tjugo
03.00:Hos John Blund.
07.30: Fortfarande hos John Blund.
08.30: Lämnar John Blund. Vill dock fortfarande vara kvar hos John Blund.
09.00: Sitter med tredje koppen kaffe i ett fåfängt försök att hamna i ett tillstånd som i vart fall påminner om ett vaket sådant.
10.00: Funderar på att bege sig till skidbacken.
11.00: Befinner sig i skidbacken.
11.30: Lunch.
13.00: Luchen slut.
13.30: Befinner sig i skidbacken.
14.00: Kaffe på lämplig uteservering i backen.
14.45: Befinner sig i skidbacken.
15.00: Hemfärd.
17.00: Genensam omplåstring och gemensamma stånkanden över hur tufft skidåkning egentligen är.
19.00: Corn flakes, smörgås, varm choklad - you name it.
20.30: Somnar i fåtöljen.
lördag, april 22, 2006
Your download is complete
588 sidor.
“The Complete Idiot’s Guide to Fitness.”
Well, Beach 2006 – here I come.
“The Complete Idiot’s Guide to Fitness.”
Well, Beach 2006 – here I come.
torsdag, april 20, 2006
Kaputt
Ibland lönar det sig att betala försäkringspremien. Framförallt när bilen tokdör på Autobahn i en sisådär 160 knyck. En upplevelse jag inte ens önskar med värsta ovän. I vart fall inte med bilen full av den yngre generationen i baksätet.
Den betalda försäkringspremien medförde att vi – om än efter vissa diskussioner med en "Niels" på SOS International i Köpenhamn som, efter det att jag uttryckt en viss irritation över att ha spenderat drygt tio timmar på ett industriområde med tre trötta och hungriga barn och en än hungrigare och tröttare hustru utan att få besked om vart hyrbilen befann sig någonstans, förklarade att om jag inte var ”tilfreds” så kunde jag väl själv ordna transporten till Frankrike om jag nu var så j-a duktig – fick tillgång till en skitcool Jeep som vi nu ”glassar” runt med i avvaktan på att vår kära SAAB:s öde skall avgöras.
Eftersom den tyske mekanikern mumlade något om ”kein öl” så har vi i och för sig inte några större förhoppningar om att få sätta foten i den bilen igen.
Nåväl, något har uppenbarligen blivit snett i bokningen av hyrbilen vilken vi tydligen skall kunna nyttja under i vart fall 45 dagar, d v s ytterligare ett antal veckor. ”Inga problem” som försäkringsbolaget uttryckte det.
Idag har jag inte erhållit mindre än tre samtal till min mobilsvar från en tysk kvinna som med barsk röst haft klara åsikter om vår hyrbil. Eller snarare återlämnandet av den.
Mina kunskaper i det tyska språket är – trots fem års studier i ämnet – rena skämtet. Trots detta har jag i vart fall förstått så mycket som att bilen tydligen skulle ha återlämnats i Karslruhe för ett antal dagar sedan. Ord som Polizei, rechnung och teuer tyder onekligen på att det uteblivna återlämnandet inte är alltför uppskattat.
Får väl se om if håller vad de lovar – det löser sig.
PS.
Och ja - får jag någonsin tag i herr "Niels" på SOS så skall jag definitivt köra upp ett glödande spett på lämpligt ställe i fanskapet.
DS.
Den betalda försäkringspremien medförde att vi – om än efter vissa diskussioner med en "Niels" på SOS International i Köpenhamn som, efter det att jag uttryckt en viss irritation över att ha spenderat drygt tio timmar på ett industriområde med tre trötta och hungriga barn och en än hungrigare och tröttare hustru utan att få besked om vart hyrbilen befann sig någonstans, förklarade att om jag inte var ”tilfreds” så kunde jag väl själv ordna transporten till Frankrike om jag nu var så j-a duktig – fick tillgång till en skitcool Jeep som vi nu ”glassar” runt med i avvaktan på att vår kära SAAB:s öde skall avgöras.
Eftersom den tyske mekanikern mumlade något om ”kein öl” så har vi i och för sig inte några större förhoppningar om att få sätta foten i den bilen igen.
Nåväl, något har uppenbarligen blivit snett i bokningen av hyrbilen vilken vi tydligen skall kunna nyttja under i vart fall 45 dagar, d v s ytterligare ett antal veckor. ”Inga problem” som försäkringsbolaget uttryckte det.
Idag har jag inte erhållit mindre än tre samtal till min mobilsvar från en tysk kvinna som med barsk röst haft klara åsikter om vår hyrbil. Eller snarare återlämnandet av den.
Mina kunskaper i det tyska språket är – trots fem års studier i ämnet – rena skämtet. Trots detta har jag i vart fall förstått så mycket som att bilen tydligen skulle ha återlämnats i Karslruhe för ett antal dagar sedan. Ord som Polizei, rechnung och teuer tyder onekligen på att det uteblivna återlämnandet inte är alltför uppskattat.
Får väl se om if håller vad de lovar – det löser sig.
PS.
Och ja - får jag någonsin tag i herr "Niels" på SOS så skall jag definitivt köra upp ett glödande spett på lämpligt ställe i fanskapet.
DS.
lördag, april 15, 2006
Vilse i pannkakan
På besök i en storstad igen. Paris denna gång. För "presumtiv-kund-besök".
Och det gick naturligtvis som vanligt. Rätt Metro men åt fel håll vilket tog ett par stationer innan ljuset gick upp. Sen blev det Metro i rätt riktning med avhopp vid fel station. Bara för att upptäcka att adressen till kunden naturligtvis befann sig i mobilen. Som jag självfallet hade glömt att ladda. Däremellan hann jag även med att panikköpa både livrem och skosnören som jag lyckades få på plats i fånget av muntra blickar på Champs Elysées.
Självfallet anlände jag drygt två timmar försenad till sammanträdet.
Succé igen.
F-n, jag måste hitta en försörjning där man inte behöver något som helst ansvar. Och dessutom kan sitta hemma hela dagarna.
Tips någon?
Och det gick naturligtvis som vanligt. Rätt Metro men åt fel håll vilket tog ett par stationer innan ljuset gick upp. Sen blev det Metro i rätt riktning med avhopp vid fel station. Bara för att upptäcka att adressen till kunden naturligtvis befann sig i mobilen. Som jag självfallet hade glömt att ladda. Däremellan hann jag även med att panikköpa både livrem och skosnören som jag lyckades få på plats i fånget av muntra blickar på Champs Elysées.
Självfallet anlände jag drygt två timmar försenad till sammanträdet.
Succé igen.
F-n, jag måste hitta en försörjning där man inte behöver något som helst ansvar. Och dessutom kan sitta hemma hela dagarna.
Tips någon?
måndag, april 10, 2006
Det upplysta tidevarvet
Av någon okänd anledning rattar jag alltid in Radio 74 när jag på kvällen är på väg hem från mina sporadiska fysiska ansträngningar på någon avlägsen fotbollsplan.
Radio 74 är en engelskspråkig kanal med religiösa förtecken. Stora kristna sådana. Inslagen består av eftersändningar från en populär kanal i Chicago som tydligen har sett det som sin mission att frälsa de förtappade själarna på den europeiska kontinenten. Följaktligen består inslagen till övervägande del av eftersändningar av program från just Chicago där Mr och Mrs Smith och deras gelikar ringer in och ställer frågor med anknytning till bibeln.
Och man lär sig alltid något nytt. Häromkvällen lärde jag mig t ex
- att kvinnan, för att inte distrahera mannen, skall täcka sitt hår när hon går i kyrkan,
- att homosexualitet går att bota om man verkligen vill,
- att några dinosaurier aldrig har existerat och de fynd som gjorts av dinosaurier är något som vår Skapare har lagt ut för att göra för att sätta människans tro på prov,
-att kol-14-metoden för att göra åldersbestämningar är ett rent hokus pokus som hittats på av illvilliga vetenskapsmän.
Jomenvisst.
Radio 74 är en engelskspråkig kanal med religiösa förtecken. Stora kristna sådana. Inslagen består av eftersändningar från en populär kanal i Chicago som tydligen har sett det som sin mission att frälsa de förtappade själarna på den europeiska kontinenten. Följaktligen består inslagen till övervägande del av eftersändningar av program från just Chicago där Mr och Mrs Smith och deras gelikar ringer in och ställer frågor med anknytning till bibeln.
Och man lär sig alltid något nytt. Häromkvällen lärde jag mig t ex
- att kvinnan, för att inte distrahera mannen, skall täcka sitt hår när hon går i kyrkan,
- att homosexualitet går att bota om man verkligen vill,
- att några dinosaurier aldrig har existerat och de fynd som gjorts av dinosaurier är något som vår Skapare har lagt ut för att göra för att sätta människans tro på prov,
-att kol-14-metoden för att göra åldersbestämningar är ett rent hokus pokus som hittats på av illvilliga vetenskapsmän.
Jomenvisst.
söndag, april 09, 2006
Le soleil
Jo, det glömde jag ju att berätta - årets första lunch utomhus i shorts och t-shirt avklarades igår.
Så det så.
Så det så.
söndag, april 02, 2006
Nobelpris i föräldraskap
Grannskapet har begåvats med tre grabbar som i stort inte gör mycket annat än att gå runt i grupp och försöka vara allmänt stöddiga. Helt harmlösa men påfrestande. Framförallt för storebror.
"Pappa, vad ska jag göra. De ställer sig runt mig och säger en massa elaka saker när jag försöker åka skateboard."
"Skit i det. De slutar om du nonchalerar dem."
"Och så säger de att de vill slåss."
"Äh, det är bara snack. Men skall du slåss så ta den störste och ge honom en smäll på nosen så ska de se att hans kompisar springer fortare än kvickt."
Storebror har normalt som princip att aldrig lyda mina råd.
Nu tog det två minuter. Sen skulle coola gänget hämta föräldrar, storebrorsor och Gud vet vad.
Själv sitter jag och hoppas att grabbens pappa är en vänligt sinnad typ. Eller i vart fall att han är - om möjligt - mer avdankad på det fysiska området än vad jag är.
"Pappa, vad ska jag göra. De ställer sig runt mig och säger en massa elaka saker när jag försöker åka skateboard."
"Skit i det. De slutar om du nonchalerar dem."
"Och så säger de att de vill slåss."
"Äh, det är bara snack. Men skall du slåss så ta den störste och ge honom en smäll på nosen så ska de se att hans kompisar springer fortare än kvickt."
Storebror har normalt som princip att aldrig lyda mina råd.
Nu tog det två minuter. Sen skulle coola gänget hämta föräldrar, storebrorsor och Gud vet vad.
Själv sitter jag och hoppas att grabbens pappa är en vänligt sinnad typ. Eller i vart fall att han är - om möjligt - mer avdankad på det fysiska området än vad jag är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
