L'amour

Storebror drabbas av den ena svårigheten efter den andra i skolan. Tydligen är det tradition här nere att man de sista dagarna i skolan ger små julhälsningar till sina kompisar.

Vilket storebror naturligtvis hade glömt bort.

Hursomhaver, Storebror kom ändock hem med ett antal kuvert i handen.

Plötsligt sitter Storebror mitt på golvet och är alldeles pionröd i ansiktet.

Ett av kuverten var från flickan med stort F. Eller stort M i detta fall.

Inuti fanns det ett sött litet kort. Med bomull. Och ett rött litet hjärta.

Med texten ”Je t’aime” på baksidan.

Varvid totalt familjekaos naturligtvis utbryter.

Lillebror börjar gapskratta och reta Storebror för tjejtjusare.

Storebror hotar med att ge Lillebror stryk. Och skall riva sönder kortet. Samtidigt som han förklarar att M minsann skall få igen i skolan.

Detta samtidigt som Lillasyster klappar kortet och utbrister ”Å vad fint” och ”Å vad mjukt”.

Därefter följer ett hederligt pappa-son-samtal om kvinnans, eller snarare flickans, natur.

Precis som att han skulle ta den predikan till sig.

Nåväl, det lugnade ner sig och kortet intar numera hedersplatsen i vårt vardags/matplats/TV/läxläsningsrum. Med Storebrors samtycke. Som dessutom lovat att M inte ”skall få igen” på grabbars vis i skolan idag. I stället skall han försöka säga tack. Eller i vart fall le mot M.

Rena rama Harlekin-romanen. Hur gulligt som helst

Olydiga barn

För någon dag sedan kom Storebror hem med sur min från skolan.

Storebror: Jag fick en "puni" idag.
Pappa: Förlåt?
Storebror: Punition. Fröken blev skitarg så jag fick ett straff.
Pappa: Ojdå, vad har du nu hittat på? Du vet att det är vikigt att sköta skolan.
Storebror: Jag använde för mycket papper.
Pappa: Sure. Vad hände?
Storebror: Det sa jag ju. Jag använde för mycket papper.
Pappa: Haha, visst.
Storebror: Jamen, vi skulle göra en sådär grej där man klipper ut papper och sedan klistrar det man klippt ut på ett stort papper och sätter upp på väggen.
Pappa: Jaha. Och?
Storebror: Ja, och så klippte jag lite för stora bitar. Som inte fick plats på det stora papperet.
Pappa: Och då blev fröken arg?
Storebror: Ja. Skitarg.
Pappa: Hahaha! För att Du använde för mycket papper?
Storebror: Ja. Och så skällde hon.
Pappa: Hihihihi.
Storebror: Hon är elak.
Pappa: Hehehehe. Självklart.
Storebror: Och så fick jag stanna inne på rasten.
Pappa: Hahahahaha.
Storebror. Och skriva tjugo gånger att ”jag skall aldrig mer slösa med papper”.
Pappa: HAAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!
Storebror: Lägg av!

Trodde bara att sådana straff existerade i serietidningarna.

Tilläggas skall att Storebror är en slarver av stora mått. Och att han sällan tänker efter före. För att inte säga aldrig. Finns överhuvudtaget inga medelvägar. Allt eller inget. On eller off.

Fröken har min fulla support.

Angenäma huskurer

December. Snorigt. Förkylt. Och riktigt, riktigt eländigt.

Buäh.

Försöker lindra de värsta plågorna med whisky.

Och eftersom man har läst på så är det Laphroaig som gäller.

Doftar som om någon har släpat in en nytjärad båt i rummet.

Hjälper förmodligen inte skit mot själva förkylningen.

Fast det är plötsligt betydligt trevligare att vara förkyld.

Lite som ärtsoppa

Dagens lunch.

Choucroute.

Likfärgad.

Men så in i h-e gott.

Tycker jag.

Fast barnen åt korv med mos.

En helt vanlig kväll

Mörkret har sedan länge sänkt sig kring huset. Stjärnorna tindrar och snöflingorna faller sakta mot marken. Inne i huset sitter pappan försjunken i en god bok med en single malt balanserandes på stolskarmen. Detta samtidigt som barnen ligger utspridda över golvet med var sin bok och mamman ligger med slutna ögon i badkaret och njuter av tystnaden.

Plötsligt hörs ett svagt tutande som blir allt starkare och starkare.

Mamma: KAN NÅGON SVARA I TELEFONEN! JAG LIGGER I BADKARET.
Övriga familjen: *Ingen rör en fena*
Mamma: HAAAALLLLLÅÅÅÅÅÅ!!! KAN NÅGON TA TELEFONEN?!
Övriga familjen: *Fortfarande inte någon som rör en fena*.

Tutandet tilltar.

Mamman: FÖR H-E SVARA DÅ!!! HAAAAAAALLLLLLLLLLÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!! F-N, JAG VÄNTAR ETT VIKTIGT SAMTAL. STOOOOREEEEEEBROOOOORRR.
Storebror: Va?! OK, JAG TAR DET!!!

Storebror kastar sig upp och rusar mot telefonen.

Lillasyster: Aaaaaaaaaaajjjjjjjjjjj!
Storebror: *Trillar över Lillasyster*
Lillasyster: Paaaaappppaaaaa, Storebror trampade Lillaysyster!!!

Medan tårarna flödar på Lillasyster reser sig Storebror upp och får till sist tag i telefonen.

Storebror: Hallå? Hallå? MAMMA DET ÄR INGEN I TELEFONEN!

Tutandet tilltar ytterligare.

Mamman: VAD F-N SYSSLAR NI MED?! KAN INTE NÅGON TA DEN J-A TELEFONEN. H-E!!!
Storebror: Det är billarmet!!! Jag fixar det! MAMMA, DET ÄR BILLARMET!!!

Varefter storebror kastar sig ut genom dörren och rusar mot bilen. En minut senare är han tillbaka med andan i halsen.

Storebror: Pust, det var inte billarmet. MAMMA, DET VAR INTE BILLARMET!
Mamma: VA?! DÅ MÅSTE DET VARA BRANDLARMET!!!
Storebror: VILKET BRANDLARM?!
Mamma: VADÅ VILKET BRANDLARM? BRANDLARMET SÅKLART.

Ungefär exakt vid denna tidpunkt förpassade sig en vansinnig mamma ur badkaret för att se till att brandlarmet förpassades till de sälla jaktmarkerna.

Bara för att upptäcka att vi inte har något brandlarm.

Och att vi inte heller har något larm till bilen.

Och att vår telefon inte låter "tut-tut" utan ”ring-ring”.

Däremot har Storebror fått en klockradio som han pillat med de senaste dagarna.

Och den låter ”tut-tut”. Mycket "tut-tut".

Kvalitetstelevision

Starac på TV. Talangjakt à la Bert Karlsson. Typ.

Utan Bert Karlsson dock.

Inte så liiiiiiiite smörigt.

I senaste inslaget kom en av de tävlandes två systrar från långtbortistan på en ö någonstans in på scen och sjöng "you are so beautiful" för sin syster.

Inte ett öga torrt i publiken.

Eller i vår soffa för den delen.

Hustrun är redan inne på den fjärde näsdukspakaten. De använda näsdukarna ligger i drivor runt soffan.

"Ni män är så okänsliga. Och särskilt du!"

Vilket förmodligen är helt sant. I vart fall vad avser Starac-känslighet.

Long way to go

För en stund sedan hittade jag storebror övandes på sin gitarr.

Med alla sina medaljer runt halsen.

Jag: Eh?
Storebror: Malmsteen. Yngwie Malmsteen.
Jag: Öh?
Storebror: Jag såg honom på en musikvideo. Och han hade massor av sådana här guldkjedjor runt halsen när han spelade.

Så storebror sitter nu med sina medaljer och låtsas att han är Yngwie Malmsteen.

Till tonerna av broder Jakob.

Riktigt gulligt faktiskt.

Just nu...

...sitter jag med en mugg fylld till bredden av hederlig svensk starkvinsglögg. Och betraktar det fantastiska vinterlandskapet utanför mitt fönster.

Livet har onekligen sina goda stunder.

Just nu...

... är här riktigt trevligt att vara.