L'amour

Storebror drabbas av den ena svårigheten efter den andra i skolan. Tydligen är det tradition här nere att man de sista dagarna i skolan ger små julhälsningar till sina kompisar.

Vilket storebror naturligtvis hade glömt bort.

Hursomhaver, Storebror kom ändock hem med ett antal kuvert i handen.

Plötsligt sitter Storebror mitt på golvet och är alldeles pionröd i ansiktet.

Ett av kuverten var från flickan med stort F. Eller stort M i detta fall.

Inuti fanns det ett sött litet kort. Med bomull. Och ett rött litet hjärta.

Med texten ”Je t’aime” på baksidan.

Varvid totalt familjekaos naturligtvis utbryter.

Lillebror börjar gapskratta och reta Storebror för tjejtjusare.

Storebror hotar med att ge Lillebror stryk. Och skall riva sönder kortet. Samtidigt som han förklarar att M minsann skall få igen i skolan.

Detta samtidigt som Lillasyster klappar kortet och utbrister ”Å vad fint” och ”Å vad mjukt”.

Därefter följer ett hederligt pappa-son-samtal om kvinnans, eller snarare flickans, natur.

Precis som att han skulle ta den predikan till sig.

Nåväl, det lugnade ner sig och kortet intar numera hedersplatsen i vårt vardags/matplats/TV/läxläsningsrum. Med Storebrors samtycke. Som dessutom lovat att M inte ”skall få igen” på grabbars vis i skolan idag. I stället skall han försöka säga tack. Eller i vart fall le mot M.

Rena rama Harlekin-romanen. Hur gulligt som helst