J och N är två små flickor i vårt kvarter.
N har långt hår med fina lockar.
Häromdagen lekte de frisörsalong. J var frisör. N var kund.
J hade en riktig sax. J tyckte att hon var en riktig frisör.
N var en riktig kund. Tyckte i vart fall J.
N har inte längre några lockar. Inte heller särskilt långt hår.
N:s mamma kan skrika högt.
tisdag, september 12, 2006
måndag, september 11, 2006
Vi bor på landet...
... och dagens stora nyhet i lokaltidningen är att en person stämt sin granne lantbrukaren för att hans kossor har stora alp-klockor runt halsen. Störande av husfriden. Typ.
söndag, augusti 27, 2006
Ett litet länktips om dokumentmallar
Och här kommer ett litet länktips för den som är behov av avtalsmallar som t ex testamenten, äktenskapsförord, fullmakter, borgensåtagande eller andra juridiska dokument.
lördag, juli 29, 2006
La canicule
Man upptäcker att man börjar bli gammal när man ger sig iväg för att handla sportprylar.
För att komma hem med en skitful klimatanläggningsmeckapär.
Brumme - min nya livskamrat.
Som även han har svårt för att vara tyst.
För att komma hem med en skitful klimatanläggningsmeckapär.
Brumme - min nya livskamrat.
Som även han har svårt för att vara tyst.
fredag, maj 26, 2006
Svägerska på besök
I morse kom det in en liten parvel med en söt liten handdocka som försökte kommunicera på sitt alldeles eget lilla vis.
Därefter kom den lille parvelns mamma. Och den lilla handdockan var inte alls en liten handdocka längre.
Den var numera "överjaget". Den lille parvelns "överjag" dessutom.
Fast jag tycker fortfarande att den påminde väldigt mycket om just en liten handdocka.
Och jag tror även att den lille parveln håller med mig.
Därefter kom den lille parvelns mamma. Och den lilla handdockan var inte alls en liten handdocka längre.
Den var numera "överjaget". Den lille parvelns "överjag" dessutom.
Fast jag tycker fortfarande att den påminde väldigt mycket om just en liten handdocka.
Och jag tror även att den lille parveln håller med mig.
lördag, maj 13, 2006
En doft av ammoniak
- F-n, jag svettas som en karl. Gud vad jag stinker.
- Älskling, du sitter på mina träningskläder.
- Jaha, jamen då så.
- Älskling, du sitter på mina träningskläder.
- Jaha, jamen då så.
tisdag, maj 09, 2006
Is that yör dög?
Även i franska skolor lär man sig fler språk än det inhemska. Eller snarare – det finns i vart fall andra språk på schemat. Storebrors val av andraspråk blev, i enlighet med föräldrarnas diktatoriska vilja, engelska. Detta i motsats till de flesta av kompisarna som – i vart fall för en svensk – av någon outgrundlig anledning valt det oerhört vackra världsspråket tyska.
Nåväl, lektionerna i engelska, vilka är två till antalet varje vecka, masar sig framåt i snigeltakt och inlärningskurvan är kanske inte sådär oerhört brant. Men den går i vart fall uppåt. Oftast. Enligt Storebror tillbringade klassen de första veckorna med öppna och stänga en dörr till orden ”hello” och ”goodbye”. Fortsätter de i den hastigheten kommer de säkert att kunna alfabetet innan de fyller femton.
Storebror har i och för sig en liten fördel då han har bestämt sig för att bli rockstjärna. På engelska dessutom. Vilket medför att han tillbringar en alldeles för stor del av sin tid med att sjunga till olika odödliga rockklassiker såsom Final Countdown, Cherokee, Rock the Night och Open Your Heart.
Låtvalet är som bekant helt och hållet hustruns fel.
Vad som är riktigt kul i sammanhanget är dock uttalet. I Storebrors uttalsvärld finns det låtar som uttalas Röck thö nejt och Nömber öf thö bizt.
Och i världen bredvid finns det två föräldrar som förgäves försöker att undvika de värsta skrattanfallen i hans närvaro.
Vår son – en yngre version av kommissarie Clouseau.
Nåväl, lektionerna i engelska, vilka är två till antalet varje vecka, masar sig framåt i snigeltakt och inlärningskurvan är kanske inte sådär oerhört brant. Men den går i vart fall uppåt. Oftast. Enligt Storebror tillbringade klassen de första veckorna med öppna och stänga en dörr till orden ”hello” och ”goodbye”. Fortsätter de i den hastigheten kommer de säkert att kunna alfabetet innan de fyller femton.
Storebror har i och för sig en liten fördel då han har bestämt sig för att bli rockstjärna. På engelska dessutom. Vilket medför att han tillbringar en alldeles för stor del av sin tid med att sjunga till olika odödliga rockklassiker såsom Final Countdown, Cherokee, Rock the Night och Open Your Heart.
Låtvalet är som bekant helt och hållet hustruns fel.
Vad som är riktigt kul i sammanhanget är dock uttalet. I Storebrors uttalsvärld finns det låtar som uttalas Röck thö nejt och Nömber öf thö bizt.
Och i världen bredvid finns det två föräldrar som förgäves försöker att undvika de värsta skrattanfallen i hans närvaro.
Vår son – en yngre version av kommissarie Clouseau.
fredag, maj 05, 2006
Numb
Lillebror har botaniserat i datorns musikvideobiblitotek och av någon okänd anledning fallit pladask för videon till Linkin Parks ”numb”. Fråga mig inte varför. Lillebror är ganska ”icke-cool” - och bryr sig inte ett smack om vilken musikstil som är ”cool” (till skillnad från Storebror) och blandar friskt med allt från lille gris till just Linkin Park.
- Du pappa, vad handlar låten om?
- Eh, jag har i och för sig lyssnat så noga. Men den verkar handla om att gå sin egen väg och finna sin egen identitet.
- Oj, det låter konstigt. Vad betyder det?
- Eh, att göra det man själv vill och inte vad andra vill. Nå’t så’nt.
- Är det ”idenetet”?
- Tja, det kan man nog säga. Lite i alla fall.
- Har du hittat din ”idenetet”?
- Oj, eh, öh? Tja, det vete gudarna. Förmodligen inte. Inte helt och hållet i vart fall. Det gör man nog aldrig. Hoppas jag.
- Det är rätt svårt va?
- Att finna sin identitet? Jo, det kan det nog vara.
- Nej, men att förstå texter. Särskilt om man är liten. Och sången är på engelska.
- Hehe, nä det är inte alltid så enkelt.
- Nästan lika svårt som hitta ”ideneteten”.
- Absolut.
- Du pappa, vad handlar låten om?
- Eh, jag har i och för sig lyssnat så noga. Men den verkar handla om att gå sin egen väg och finna sin egen identitet.
- Oj, det låter konstigt. Vad betyder det?
- Eh, att göra det man själv vill och inte vad andra vill. Nå’t så’nt.
- Är det ”idenetet”?
- Tja, det kan man nog säga. Lite i alla fall.
- Har du hittat din ”idenetet”?
- Oj, eh, öh? Tja, det vete gudarna. Förmodligen inte. Inte helt och hållet i vart fall. Det gör man nog aldrig. Hoppas jag.
- Det är rätt svårt va?
- Att finna sin identitet? Jo, det kan det nog vara.
- Nej, men att förstå texter. Särskilt om man är liten. Och sången är på engelska.
- Hehe, nä det är inte alltid så enkelt.
- Nästan lika svårt som hitta ”ideneteten”.
- Absolut.
fredag, april 28, 2006
Senkommet aprilskämt?
"-Kungen är oerhört allmänbildad, kanske den mest allmänbildade mannen i Sverige. Jag har aldrig träffat någon som är så kunnig som han."
Elisabeth Tarras-Wahlberg i Aftonbladet idag.
Elisabeth Tarras-Wahlberg i Aftonbladet idag.
torsdag, april 27, 2006
En doft av rökelse
Gjorde till sist det politiska testet.
Economic Left/Right: -4.50. Social Libertarian/Authoritarian: -6.51.
Jag och Dalai Lama. Med en klar dragning till facket för fullblodsanarkister.
Känns onekligen lite ovant.
Pånytfödd. Typ.
Dock ytterligare ett bevis på att mitt yrkesval knappast var det ultimata valet med utgångspunkt i personligheten.
Economic Left/Right: -4.50. Social Libertarian/Authoritarian: -6.51.
Jag och Dalai Lama. Med en klar dragning till facket för fullblodsanarkister.
Känns onekligen lite ovant.
Pånytfödd. Typ.
Dock ytterligare ett bevis på att mitt yrkesval knappast var det ultimata valet med utgångspunkt i personligheten.
By the way...
... tycker jag det är ganska kul när bloggare når den dimension där de börjar tala om sig själv i tredje person.
Tecken på att man har passerat de tjugo - och lite till
Skidåkning när man är tjugo
03.00: Släntrar hem efter att diskot stängt. Oftast inte särskilt nykter.
07.30: Sitter vid frukostbordet och förbereder sig inför dagens skidåkning. Pistkartan utlagd över bordet.
08.30: Befinner sig i skidliften och försöker övertala liftfolket att man skall få med varutransporten upp trots att liften ännu inte öppnat.
09.00-16.30: Non-stop skidåkning med matintag i liften för att inte förlora värdefull skidåkningstid.
16.30-18.00: After-ski. Öl, vin, sprit - you name it.
18.00-20.00: Förfesten på hotellet. Öl, vin, sprit - you name it.
19.00–03.00: Kung i baren. Och överallt annars för den delen. Öl, vin, sprit - you name it.
Skidåkning när man inte är tjugo
03.00:Hos John Blund.
07.30: Fortfarande hos John Blund.
08.30: Lämnar John Blund. Vill dock fortfarande vara kvar hos John Blund.
09.00: Sitter med tredje koppen kaffe i ett fåfängt försök att hamna i ett tillstånd som i vart fall påminner om ett vaket sådant.
10.00: Funderar på att bege sig till skidbacken.
11.00: Befinner sig i skidbacken.
11.30: Lunch.
13.00: Luchen slut.
13.30: Befinner sig i skidbacken.
14.00: Kaffe på lämplig uteservering i backen.
14.45: Befinner sig i skidbacken.
15.00: Hemfärd.
17.00: Genensam omplåstring och gemensamma stånkanden över hur tufft skidåkning egentligen är.
19.00: Corn flakes, smörgås, varm choklad - you name it.
20.30: Somnar i fåtöljen.
03.00: Släntrar hem efter att diskot stängt. Oftast inte särskilt nykter.
07.30: Sitter vid frukostbordet och förbereder sig inför dagens skidåkning. Pistkartan utlagd över bordet.
08.30: Befinner sig i skidliften och försöker övertala liftfolket att man skall få med varutransporten upp trots att liften ännu inte öppnat.
09.00-16.30: Non-stop skidåkning med matintag i liften för att inte förlora värdefull skidåkningstid.
16.30-18.00: After-ski. Öl, vin, sprit - you name it.
18.00-20.00: Förfesten på hotellet. Öl, vin, sprit - you name it.
19.00–03.00: Kung i baren. Och överallt annars för den delen. Öl, vin, sprit - you name it.
Skidåkning när man inte är tjugo
03.00:Hos John Blund.
07.30: Fortfarande hos John Blund.
08.30: Lämnar John Blund. Vill dock fortfarande vara kvar hos John Blund.
09.00: Sitter med tredje koppen kaffe i ett fåfängt försök att hamna i ett tillstånd som i vart fall påminner om ett vaket sådant.
10.00: Funderar på att bege sig till skidbacken.
11.00: Befinner sig i skidbacken.
11.30: Lunch.
13.00: Luchen slut.
13.30: Befinner sig i skidbacken.
14.00: Kaffe på lämplig uteservering i backen.
14.45: Befinner sig i skidbacken.
15.00: Hemfärd.
17.00: Genensam omplåstring och gemensamma stånkanden över hur tufft skidåkning egentligen är.
19.00: Corn flakes, smörgås, varm choklad - you name it.
20.30: Somnar i fåtöljen.
lördag, april 22, 2006
Your download is complete
588 sidor.
“The Complete Idiot’s Guide to Fitness.”
Well, Beach 2006 – here I come.
“The Complete Idiot’s Guide to Fitness.”
Well, Beach 2006 – here I come.
torsdag, april 20, 2006
Kaputt
Ibland lönar det sig att betala försäkringspremien. Framförallt när bilen tokdör på Autobahn i en sisådär 160 knyck. En upplevelse jag inte ens önskar med värsta ovän. I vart fall inte med bilen full av den yngre generationen i baksätet.
Den betalda försäkringspremien medförde att vi – om än efter vissa diskussioner med en "Niels" på SOS International i Köpenhamn som, efter det att jag uttryckt en viss irritation över att ha spenderat drygt tio timmar på ett industriområde med tre trötta och hungriga barn och en än hungrigare och tröttare hustru utan att få besked om vart hyrbilen befann sig någonstans, förklarade att om jag inte var ”tilfreds” så kunde jag väl själv ordna transporten till Frankrike om jag nu var så j-a duktig – fick tillgång till en skitcool Jeep som vi nu ”glassar” runt med i avvaktan på att vår kära SAAB:s öde skall avgöras.
Eftersom den tyske mekanikern mumlade något om ”kein öl” så har vi i och för sig inte några större förhoppningar om att få sätta foten i den bilen igen.
Nåväl, något har uppenbarligen blivit snett i bokningen av hyrbilen vilken vi tydligen skall kunna nyttja under i vart fall 45 dagar, d v s ytterligare ett antal veckor. ”Inga problem” som försäkringsbolaget uttryckte det.
Idag har jag inte erhållit mindre än tre samtal till min mobilsvar från en tysk kvinna som med barsk röst haft klara åsikter om vår hyrbil. Eller snarare återlämnandet av den.
Mina kunskaper i det tyska språket är – trots fem års studier i ämnet – rena skämtet. Trots detta har jag i vart fall förstått så mycket som att bilen tydligen skulle ha återlämnats i Karslruhe för ett antal dagar sedan. Ord som Polizei, rechnung och teuer tyder onekligen på att det uteblivna återlämnandet inte är alltför uppskattat.
Får väl se om if håller vad de lovar – det löser sig.
PS.
Och ja - får jag någonsin tag i herr "Niels" på SOS så skall jag definitivt köra upp ett glödande spett på lämpligt ställe i fanskapet.
DS.
Den betalda försäkringspremien medförde att vi – om än efter vissa diskussioner med en "Niels" på SOS International i Köpenhamn som, efter det att jag uttryckt en viss irritation över att ha spenderat drygt tio timmar på ett industriområde med tre trötta och hungriga barn och en än hungrigare och tröttare hustru utan att få besked om vart hyrbilen befann sig någonstans, förklarade att om jag inte var ”tilfreds” så kunde jag väl själv ordna transporten till Frankrike om jag nu var så j-a duktig – fick tillgång till en skitcool Jeep som vi nu ”glassar” runt med i avvaktan på att vår kära SAAB:s öde skall avgöras.
Eftersom den tyske mekanikern mumlade något om ”kein öl” så har vi i och för sig inte några större förhoppningar om att få sätta foten i den bilen igen.
Nåväl, något har uppenbarligen blivit snett i bokningen av hyrbilen vilken vi tydligen skall kunna nyttja under i vart fall 45 dagar, d v s ytterligare ett antal veckor. ”Inga problem” som försäkringsbolaget uttryckte det.
Idag har jag inte erhållit mindre än tre samtal till min mobilsvar från en tysk kvinna som med barsk röst haft klara åsikter om vår hyrbil. Eller snarare återlämnandet av den.
Mina kunskaper i det tyska språket är – trots fem års studier i ämnet – rena skämtet. Trots detta har jag i vart fall förstått så mycket som att bilen tydligen skulle ha återlämnats i Karslruhe för ett antal dagar sedan. Ord som Polizei, rechnung och teuer tyder onekligen på att det uteblivna återlämnandet inte är alltför uppskattat.
Får väl se om if håller vad de lovar – det löser sig.
PS.
Och ja - får jag någonsin tag i herr "Niels" på SOS så skall jag definitivt köra upp ett glödande spett på lämpligt ställe i fanskapet.
DS.
lördag, april 15, 2006
Vilse i pannkakan
På besök i en storstad igen. Paris denna gång. För "presumtiv-kund-besök".
Och det gick naturligtvis som vanligt. Rätt Metro men åt fel håll vilket tog ett par stationer innan ljuset gick upp. Sen blev det Metro i rätt riktning med avhopp vid fel station. Bara för att upptäcka att adressen till kunden naturligtvis befann sig i mobilen. Som jag självfallet hade glömt att ladda. Däremellan hann jag även med att panikköpa både livrem och skosnören som jag lyckades få på plats i fånget av muntra blickar på Champs Elysées.
Självfallet anlände jag drygt två timmar försenad till sammanträdet.
Succé igen.
F-n, jag måste hitta en försörjning där man inte behöver något som helst ansvar. Och dessutom kan sitta hemma hela dagarna.
Tips någon?
Och det gick naturligtvis som vanligt. Rätt Metro men åt fel håll vilket tog ett par stationer innan ljuset gick upp. Sen blev det Metro i rätt riktning med avhopp vid fel station. Bara för att upptäcka att adressen till kunden naturligtvis befann sig i mobilen. Som jag självfallet hade glömt att ladda. Däremellan hann jag även med att panikköpa både livrem och skosnören som jag lyckades få på plats i fånget av muntra blickar på Champs Elysées.
Självfallet anlände jag drygt två timmar försenad till sammanträdet.
Succé igen.
F-n, jag måste hitta en försörjning där man inte behöver något som helst ansvar. Och dessutom kan sitta hemma hela dagarna.
Tips någon?
måndag, april 10, 2006
Det upplysta tidevarvet
Av någon okänd anledning rattar jag alltid in Radio 74 när jag på kvällen är på väg hem från mina sporadiska fysiska ansträngningar på någon avlägsen fotbollsplan.
Radio 74 är en engelskspråkig kanal med religiösa förtecken. Stora kristna sådana. Inslagen består av eftersändningar från en populär kanal i Chicago som tydligen har sett det som sin mission att frälsa de förtappade själarna på den europeiska kontinenten. Följaktligen består inslagen till övervägande del av eftersändningar av program från just Chicago där Mr och Mrs Smith och deras gelikar ringer in och ställer frågor med anknytning till bibeln.
Och man lär sig alltid något nytt. Häromkvällen lärde jag mig t ex
- att kvinnan, för att inte distrahera mannen, skall täcka sitt hår när hon går i kyrkan,
- att homosexualitet går att bota om man verkligen vill,
- att några dinosaurier aldrig har existerat och de fynd som gjorts av dinosaurier är något som vår Skapare har lagt ut för att göra för att sätta människans tro på prov,
-att kol-14-metoden för att göra åldersbestämningar är ett rent hokus pokus som hittats på av illvilliga vetenskapsmän.
Jomenvisst.
Radio 74 är en engelskspråkig kanal med religiösa förtecken. Stora kristna sådana. Inslagen består av eftersändningar från en populär kanal i Chicago som tydligen har sett det som sin mission att frälsa de förtappade själarna på den europeiska kontinenten. Följaktligen består inslagen till övervägande del av eftersändningar av program från just Chicago där Mr och Mrs Smith och deras gelikar ringer in och ställer frågor med anknytning till bibeln.
Och man lär sig alltid något nytt. Häromkvällen lärde jag mig t ex
- att kvinnan, för att inte distrahera mannen, skall täcka sitt hår när hon går i kyrkan,
- att homosexualitet går att bota om man verkligen vill,
- att några dinosaurier aldrig har existerat och de fynd som gjorts av dinosaurier är något som vår Skapare har lagt ut för att göra för att sätta människans tro på prov,
-att kol-14-metoden för att göra åldersbestämningar är ett rent hokus pokus som hittats på av illvilliga vetenskapsmän.
Jomenvisst.
söndag, april 09, 2006
Le soleil
Jo, det glömde jag ju att berätta - årets första lunch utomhus i shorts och t-shirt avklarades igår.
Så det så.
Så det så.
söndag, april 02, 2006
Nobelpris i föräldraskap
Grannskapet har begåvats med tre grabbar som i stort inte gör mycket annat än att gå runt i grupp och försöka vara allmänt stöddiga. Helt harmlösa men påfrestande. Framförallt för storebror.
"Pappa, vad ska jag göra. De ställer sig runt mig och säger en massa elaka saker när jag försöker åka skateboard."
"Skit i det. De slutar om du nonchalerar dem."
"Och så säger de att de vill slåss."
"Äh, det är bara snack. Men skall du slåss så ta den störste och ge honom en smäll på nosen så ska de se att hans kompisar springer fortare än kvickt."
Storebror har normalt som princip att aldrig lyda mina råd.
Nu tog det två minuter. Sen skulle coola gänget hämta föräldrar, storebrorsor och Gud vet vad.
Själv sitter jag och hoppas att grabbens pappa är en vänligt sinnad typ. Eller i vart fall att han är - om möjligt - mer avdankad på det fysiska området än vad jag är.
"Pappa, vad ska jag göra. De ställer sig runt mig och säger en massa elaka saker när jag försöker åka skateboard."
"Skit i det. De slutar om du nonchalerar dem."
"Och så säger de att de vill slåss."
"Äh, det är bara snack. Men skall du slåss så ta den störste och ge honom en smäll på nosen så ska de se att hans kompisar springer fortare än kvickt."
Storebror har normalt som princip att aldrig lyda mina råd.
Nu tog det två minuter. Sen skulle coola gänget hämta föräldrar, storebrorsor och Gud vet vad.
Själv sitter jag och hoppas att grabbens pappa är en vänligt sinnad typ. Eller i vart fall att han är - om möjligt - mer avdankad på det fysiska området än vad jag är.
tisdag, mars 21, 2006
Blondes have more fun?
"Vet du vad blondinen som fick tvillingar gjorde?
Hon gick ut på stan för att leta efter den andra pappan."
Faktisk lite kul. Ännu roligare är dock det faktum att en nazistorganisation tydligen anmält tidningen som publicerade vitsen till pressombudsmannen för hets mot folkgrupp. En folkgrupp som enligt anmälan utgörs av "tonårstjejer med nordiskt utseende."
Tala om humor.
De kalhuggna har tänkt till. Igen.
Hon gick ut på stan för att leta efter den andra pappan."
Faktisk lite kul. Ännu roligare är dock det faktum att en nazistorganisation tydligen anmält tidningen som publicerade vitsen till pressombudsmannen för hets mot folkgrupp. En folkgrupp som enligt anmälan utgörs av "tonårstjejer med nordiskt utseende."
Tala om humor.
De kalhuggna har tänkt till. Igen.
fredag, mars 10, 2006
Suck...
Och efter HCZ blev det Conair. En stentuff Nicolas Cage i huvudrollen.
Med utgångspunkt i det franska språket är det en ytterst lämplig titel.
Men den stora fråga är onekligen - varför?
Med utgångspunkt i det franska språket är det en ytterst lämplig titel.
Men den stora fråga är onekligen - varför?
HCZ
Sitter för tillfället och bevittnar dokusåpan HCZ där ett gäng nördar skall förmås att spela ishockey.
Påminner inte så lite om mitt franska oldboyshockeylag. Ja, förutom då utläggningarna om Kafka i båset.
Påminner inte så lite om mitt franska oldboyshockeylag. Ja, förutom då utläggningarna om Kafka i båset.
torsdag, mars 09, 2006
It hurts...
Lite snorig. Lite problem med bihålorna. Går över av sig själv - medicin är för looooooooooooosers.
Och på det en liten flygtur.
Ingen bra kombination.
Aj. Ajaj. Ajsåinihelveteaj.
Om inte förr så vet jag numera exakt var mina bihålor är placerade.
Och på det en liten flygtur.
Ingen bra kombination.
Aj. Ajaj. Ajsåinihelveteaj.
Om inte förr så vet jag numera exakt var mina bihålor är placerade.
fredag, mars 03, 2006
Lokalsinne. Frånvaron av.
Mitt lokalsinne är lika med noll. Högst. I förening med en allmän tankspriddhet blir det en fullständigt oslagbar kombination.
Inte så långt härifrån ligger Genève. Som inte är en särskilt stor stad. Dock alldeles för stor för mitt lokalsinne. Att sedan logiskt tänkande har varit ett helt okänt begrepp för stadsarkitekten gör inte saken bättre.
För en tid sedan var jag i Genève för att göra ett bra första intryck på en presumtiv kund.
Gick sådär.
Anlände till Genèves utkanter en timme innan mötet skulle börja. För att därefter anlända till mötet två timmar för sent. Och däremellan ringa kunden för att vid ett par tillfällen fråga var jag befann mig. Och hur jag skulle ta mig till kunden därifrån.
Kunden förblev presumtiv.
Igår var jag i Genève i en lånad bil. Med GPS.
Tog tio minuter sedan var bilen parkerad i ett garage mitt i centrum. Tio minuter!!! I vanliga fall hade allt under en timme varit ett under. Att det sedan efter uträttade ärenden tog oss en dryg trekvart att hitta bilen i garaget är en annan femma.
Men GPS - så j-a underbart. ”Turn left”. ”Turn Right”. Och så vidare. I god tid dessutom. Detta i motsats till hustrun som när hon är kartläsare formulerar allt i imperfekt. ”Du skulle ha svängt till höger. Där borta. I förra korsningen.”
Skapar alltid bra stämning i bilen.
Så min spargris står det numera GPS på. Kommer att rädda många kunder. Och förmodligen även äktenskapet.
Inte så långt härifrån ligger Genève. Som inte är en särskilt stor stad. Dock alldeles för stor för mitt lokalsinne. Att sedan logiskt tänkande har varit ett helt okänt begrepp för stadsarkitekten gör inte saken bättre.
För en tid sedan var jag i Genève för att göra ett bra första intryck på en presumtiv kund.
Gick sådär.
Anlände till Genèves utkanter en timme innan mötet skulle börja. För att därefter anlända till mötet två timmar för sent. Och däremellan ringa kunden för att vid ett par tillfällen fråga var jag befann mig. Och hur jag skulle ta mig till kunden därifrån.
Kunden förblev presumtiv.
Igår var jag i Genève i en lånad bil. Med GPS.
Tog tio minuter sedan var bilen parkerad i ett garage mitt i centrum. Tio minuter!!! I vanliga fall hade allt under en timme varit ett under. Att det sedan efter uträttade ärenden tog oss en dryg trekvart att hitta bilen i garaget är en annan femma.
Men GPS - så j-a underbart. ”Turn left”. ”Turn Right”. Och så vidare. I god tid dessutom. Detta i motsats till hustrun som när hon är kartläsare formulerar allt i imperfekt. ”Du skulle ha svängt till höger. Där borta. I förra korsningen.”
Skapar alltid bra stämning i bilen.
Så min spargris står det numera GPS på. Kommer att rädda många kunder. Och förmodligen även äktenskapet.
tisdag, februari 14, 2006
Karaktär
Besöket smörade ordenligt för hustrun som begåvades med en chokladask modell större.
Fin choklad. Dyr choklad.
Choklad som man tar en eller högst två bitar av till kaffet.
Så försvann besöket. Varvid hustrun placerade chokladasken i bokhyllan och förklarade att den skulle sparas till nästa helg.
Tillåt mig att småle...
Tog drygt två dagar. Sen var den asken tom. Finito. Vide. Empty.
Och ingen av oss har tagit mer än någon enstaka chokladbit.
Eller hur?
Och ja - joggingskorna är snörade och jag kommer inom kort bege mig iväg för att straffa min svällande kropp för dess totala frånvaro av karaktär.
Fin choklad. Dyr choklad.
Choklad som man tar en eller högst två bitar av till kaffet.
Så försvann besöket. Varvid hustrun placerade chokladasken i bokhyllan och förklarade att den skulle sparas till nästa helg.
Tillåt mig att småle...
Tog drygt två dagar. Sen var den asken tom. Finito. Vide. Empty.
Och ingen av oss har tagit mer än någon enstaka chokladbit.
Eller hur?
Och ja - joggingskorna är snörade och jag kommer inom kort bege mig iväg för att straffa min svällande kropp för dess totala frånvaro av karaktär.
söndag, februari 12, 2006
Sammanfattning
Hmm, hur var det nu?
Fredag: Skidåkning, sol, klarblå himmel, tagliatelle med lax, rött vin, skidåkning, raclette, vitt och rött vin, konjak, whisky.
Lördag: Skidåkning, sol, klarblå himmel, snickers, kall öl, tartiflette, vitt och rött vin, konjak, lumumba (den 80-talaren är tidlös), whisky.
Söndag: Skidåkning, sol, klarblå himmel, pasta med mozarella, fougasse, rött vin, lumumba.
Ja, men här var ju riktigt tråkigt att leva för tillfället.
Fredag: Skidåkning, sol, klarblå himmel, tagliatelle med lax, rött vin, skidåkning, raclette, vitt och rött vin, konjak, whisky.
Lördag: Skidåkning, sol, klarblå himmel, snickers, kall öl, tartiflette, vitt och rött vin, konjak, lumumba (den 80-talaren är tidlös), whisky.
Söndag: Skidåkning, sol, klarblå himmel, pasta med mozarella, fougasse, rött vin, lumumba.
Ja, men här var ju riktigt tråkigt att leva för tillfället.
fredag, februari 10, 2006
Livet ÄR orättvist
Få se nu...
En sisådär tre minusgrader. Snöat lite lätt uppe i bergen under natten.
Helt molnfri himmel.
Helt vindstilla.
Prognosen för dagen är soleil, soleil, soleil.
Långväga besök. Med skidor. Och önskemål om skidåkning.
Blir således tvungen att skolka från arbetet idag.
Puder. Sol. Snö. Mycket snö. Solglasögon. Stort liftsystem. Lunch på solterrassen. Ett par glas vin. Solskyddsfaktor femtioelva. Trevligt sällskap. Ett sisådär hundratal pister att välja på. Förmodligen även ett par café latte på solterassen.
Gah, tillvaron är verkligen tuff emellanåt.
Och hur har ni det då?
En sisådär tre minusgrader. Snöat lite lätt uppe i bergen under natten.
Helt molnfri himmel.
Helt vindstilla.
Prognosen för dagen är soleil, soleil, soleil.
Långväga besök. Med skidor. Och önskemål om skidåkning.
Blir således tvungen att skolka från arbetet idag.
Puder. Sol. Snö. Mycket snö. Solglasögon. Stort liftsystem. Lunch på solterrassen. Ett par glas vin. Solskyddsfaktor femtioelva. Trevligt sällskap. Ett sisådär hundratal pister att välja på. Förmodligen även ett par café latte på solterassen.
Gah, tillvaron är verkligen tuff emellanåt.
Och hur har ni det då?
onsdag, februari 08, 2006
fredag, januari 13, 2006
En slemmig torsk i en brödrost
En grundläggande princip i vårt hem är att allting som har med teknik att göra sällan fungerar någon längre tid. Vi har allt från en strömförande diskmaskin till ett antal lampor som endast fungerar när man slår till dem.
Inte så praktiskt men barnen har fått en hyfsad respekt för elektricitet. ”Äter du inte upp maten får du tömma diskmaskinen utan att vi drar ut sladden innan.”
Fungerar alltid.
Nåväl, Ipoden utgör naturligtvis inte något undantag varför jag inför min joggingtur fick leta upp barnens ärvda Walkman. Från åttiotalet.
Fungerar fortfarande som den gjorde då. Lite bandtrassel då och då. Och svaj så fort man andas lite häftigt. Dessutom lyckades jag med konststycket att hitta ett antal kassettband från en svunnen tid.
Blev inte mycket jogging. Nu heller. Däremot gångmarsch med ett nostalgiskt leende på läpparna.
KSMB – Fortfarande hur bra som helst. Ja, förutom då lite falskspel och allmänt otajt
Docent död – Tidlösa.
Ebba Grön – Tåström håller alltid.
Michael Bolton – Gaaaaah... Vissa saker skall bara förträngas.
Anders F Rönnblom – Rock på dalmål om snön som inte faller. Faktiskt fortfarande bra. Eller intressant om inte annat.
Factory – Texterna. Jag säger bara – texterna.
Sweet – Första tuffa bandet. Fast Wig Wam Bam och Poppa Joe var favoriterna. Inte så lite barnsångsvarning på de låtarna.
Mike Oldfield – Tubular Bells, så j-a seriöst. Och fullständigt olyssningsbart i drogfritt tillstånd.
Roxy Music – Eh. Ja, just det. Flickvänner under tonåren har onekligen en förödande inverkan på musiksmaken.
Lindeman – Färjekarlen Lindeman?! Tja, vad han gjorde på blandbanden vete gudarna. Men det var fortfarande kul.
Som sagt var – det blev inte särskilt mycket jogging. Dock ett antal återblickar på svunna år.
KSMB är fortfarande intimt förknippat med när föräldrarna ville ”prata” med sonen i de absolut yngsta tonåren. Varefter de med allvarliga och bekymrade med allvarliga blickar satte sig ner och frågade vad texten EGENTLIGEN handlade om.
”Vilken j-a text” blev det självklara svaret.
”Den med torsken.”
”Vilken j-a torsk???!!!”
”Den med brödrosten. Och tapeterna eller vad det nu är. Vad sjunger de EGENTLIGEN om?”
Föräldrarna syftade självfallet på KSMB:s ”en slemmig torsk i en brödrost”. Som föräldrarna hade fått för sig handlade om någonting helt annat. Typ rökbart. I bästa fall.
Jag kommer inte ihåg vad jag svarade. Förmodligen med någon svordom. Men vad svarar man egentligen?
”Nej, den handlar faktiskt om en torsk i en brödrost. Och att någon stoppar upp fingret bakom en tapet och känner en kladdig smet. Fullt normalt med en sådan text.”
”Ja, men då så käre tonårsson. Det var ju skönt att höra. Då behöver vi inte vara oroliga. Vill du ha lite saft och en bulle?
Jomenvisst.
Inte så praktiskt men barnen har fått en hyfsad respekt för elektricitet. ”Äter du inte upp maten får du tömma diskmaskinen utan att vi drar ut sladden innan.”
Fungerar alltid.
Nåväl, Ipoden utgör naturligtvis inte något undantag varför jag inför min joggingtur fick leta upp barnens ärvda Walkman. Från åttiotalet.
Fungerar fortfarande som den gjorde då. Lite bandtrassel då och då. Och svaj så fort man andas lite häftigt. Dessutom lyckades jag med konststycket att hitta ett antal kassettband från en svunnen tid.
Blev inte mycket jogging. Nu heller. Däremot gångmarsch med ett nostalgiskt leende på läpparna.
KSMB – Fortfarande hur bra som helst. Ja, förutom då lite falskspel och allmänt otajt
Docent död – Tidlösa.
Ebba Grön – Tåström håller alltid.
Michael Bolton – Gaaaaah... Vissa saker skall bara förträngas.
Anders F Rönnblom – Rock på dalmål om snön som inte faller. Faktiskt fortfarande bra. Eller intressant om inte annat.
Factory – Texterna. Jag säger bara – texterna.
Sweet – Första tuffa bandet. Fast Wig Wam Bam och Poppa Joe var favoriterna. Inte så lite barnsångsvarning på de låtarna.
Mike Oldfield – Tubular Bells, så j-a seriöst. Och fullständigt olyssningsbart i drogfritt tillstånd.
Roxy Music – Eh. Ja, just det. Flickvänner under tonåren har onekligen en förödande inverkan på musiksmaken.
Lindeman – Färjekarlen Lindeman?! Tja, vad han gjorde på blandbanden vete gudarna. Men det var fortfarande kul.
Som sagt var – det blev inte särskilt mycket jogging. Dock ett antal återblickar på svunna år.
KSMB är fortfarande intimt förknippat med när föräldrarna ville ”prata” med sonen i de absolut yngsta tonåren. Varefter de med allvarliga och bekymrade med allvarliga blickar satte sig ner och frågade vad texten EGENTLIGEN handlade om.
”Vilken j-a text” blev det självklara svaret.
”Den med torsken.”
”Vilken j-a torsk???!!!”
”Den med brödrosten. Och tapeterna eller vad det nu är. Vad sjunger de EGENTLIGEN om?”
Föräldrarna syftade självfallet på KSMB:s ”en slemmig torsk i en brödrost”. Som föräldrarna hade fått för sig handlade om någonting helt annat. Typ rökbart. I bästa fall.
Jag kommer inte ihåg vad jag svarade. Förmodligen med någon svordom. Men vad svarar man egentligen?
”Nej, den handlar faktiskt om en torsk i en brödrost. Och att någon stoppar upp fingret bakom en tapet och känner en kladdig smet. Fullt normalt med en sådan text.”
”Ja, men då så käre tonårsson. Det var ju skönt att höra. Då behöver vi inte vara oroliga. Vill du ha lite saft och en bulle?
Jomenvisst.
tisdag, januari 10, 2006
Chateau Peybonhomme Les Tours - Cru Bourgeois (2003)
Back in business. Enfin.
Efter Sverigebesök och svensk jul. Med hederlig svensk julmat. För mycket - som alltid. Och svensk tomte. Kvinnlig sådan. Men ändå.
Endast Sverige svensk jul har.
Vänner som man träffade alldeles för lite. Och andra alldeles lagom mycket. Vissa inte alls.
Vilket även det ibland kan vara alldeles tillräckligt.
Besöken i Sverige för alltmer med sig en märklig känsla av kluvenhet. Glädjen över att träffa nära och kära blandas med en allt tydligare känsla av att man kanske inte kommer att återvända.
Såsom det en gång var tänkt.
En kort utflykt i tillvaron. För att smaka på det annorlunda – det som för oss endast skulle förbli en längtan. Kunna ta uttrycket ”vi lever vår dröm” i sin mun. Och njuta av bergen. Vattnet. Maten. Vinet. Människorna. Livet.
Bara för en stund.
Men så blev vi fast. I livet. Såsom vi ville att det skulle levas.
Och framförallt fastnade vi kanske i känslan av att ha gått vidare. Eller i vart fall i en annan riktning. Bort från den obehagliga känslan av att kunna författa sin dagbok både månader och år i förväg.
Vi behöver alla våra egna små drivkrafter i tillvaron. För oss innebar det att börja om. Eller egentligen inte. Snarare påbörja något helt nytt där vi inte har den blekaste aning om vart det bär hän.
För någonstans lär det bära hän. Till. Inte från.
Och vem vet – en dag kanske så långt som till Sverige?
Det då annorlunda. Och kanske även oförutsägbara.
Efter Sverigebesök och svensk jul. Med hederlig svensk julmat. För mycket - som alltid. Och svensk tomte. Kvinnlig sådan. Men ändå.
Endast Sverige svensk jul har.
Vänner som man träffade alldeles för lite. Och andra alldeles lagom mycket. Vissa inte alls.
Vilket även det ibland kan vara alldeles tillräckligt.
Besöken i Sverige för alltmer med sig en märklig känsla av kluvenhet. Glädjen över att träffa nära och kära blandas med en allt tydligare känsla av att man kanske inte kommer att återvända.
Såsom det en gång var tänkt.
En kort utflykt i tillvaron. För att smaka på det annorlunda – det som för oss endast skulle förbli en längtan. Kunna ta uttrycket ”vi lever vår dröm” i sin mun. Och njuta av bergen. Vattnet. Maten. Vinet. Människorna. Livet.
Bara för en stund.
Men så blev vi fast. I livet. Såsom vi ville att det skulle levas.
Och framförallt fastnade vi kanske i känslan av att ha gått vidare. Eller i vart fall i en annan riktning. Bort från den obehagliga känslan av att kunna författa sin dagbok både månader och år i förväg.
Vi behöver alla våra egna små drivkrafter i tillvaron. För oss innebar det att börja om. Eller egentligen inte. Snarare påbörja något helt nytt där vi inte har den blekaste aning om vart det bär hän.
För någonstans lär det bära hän. Till. Inte från.
Och vem vet – en dag kanske så långt som till Sverige?
Det då annorlunda. Och kanske även oförutsägbara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
