Back in business. Enfin.
Efter Sverigebesök och svensk jul. Med hederlig svensk julmat. För mycket - som alltid. Och svensk tomte. Kvinnlig sådan. Men ändå.
Endast Sverige svensk jul har.
Vänner som man träffade alldeles för lite. Och andra alldeles lagom mycket. Vissa inte alls.
Vilket även det ibland kan vara alldeles tillräckligt.
Besöken i Sverige för alltmer med sig en märklig känsla av kluvenhet. Glädjen över att träffa nära och kära blandas med en allt tydligare känsla av att man kanske inte kommer att återvända.
Såsom det en gång var tänkt.
En kort utflykt i tillvaron. För att smaka på det annorlunda – det som för oss endast skulle förbli en längtan. Kunna ta uttrycket ”vi lever vår dröm” i sin mun. Och njuta av bergen. Vattnet. Maten. Vinet. Människorna. Livet.
Bara för en stund.
Men så blev vi fast. I livet. Såsom vi ville att det skulle levas.
Och framförallt fastnade vi kanske i känslan av att ha gått vidare. Eller i vart fall i en annan riktning. Bort från den obehagliga känslan av att kunna författa sin dagbok både månader och år i förväg.
Vi behöver alla våra egna små drivkrafter i tillvaron. För oss innebar det att börja om. Eller egentligen inte. Snarare påbörja något helt nytt där vi inte har den blekaste aning om vart det bär hän.
För någonstans lär det bära hän. Till. Inte från.
Och vem vet – en dag kanske så långt som till Sverige?
Det då annorlunda. Och kanske även oförutsägbara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vi vill också bryta upp, flytta tillbaka till Frankrike. Kanske man skulle våga ändå? Hur realistisk måste man vara? Vi får väl se, livet är ju inte slut än bara för att man har villa och volvo.
Min bror är en poet.Också.
Kram syster.
En läsvärd poet. En bra blandning av roliga och tänkvärda inlägg. Fast han borde skriva oftare.
Låter inspirerande och spännande det där med att påbörja nåt nytt. För mig handlar det nog först och främst om att hitta tillbaka till mig själv. Har varit borta ett tag. Trevlig blogg du har.
Och det roliga är att de som bor dit ni har flyttat- vill bort för att komma ifrån instängdhet och vanor... Vissa av oss vill helt enkelt inte sitta kvar vid bänken i livets skola, och tur är väl det. För hur skulle vi annars kunna växa som människor utan att möta dem som har brutit upp från något annat? Viva la vita!
Helenafena
Välkommen tillbaka.
Kul att ni är tillbaka, känner igen mig, även om vår familj (jag make och två barn) inte bott utomlands så länge känns det kluvet att tänka på att återvända till Sverige och tveksamt om det någonsin blir så. Skulle dock gärna prova på att byta Spanien mot Frankrike:-)
Borta bra men hemma bäst. Vad som sen känns som hemma, kan ju variera! Kram!
Men så skönt att se herrn tbx. Var lite orolig att Du gått vilse bland vinstockarna därnere. Hemma är där man trivs! (eller "wherever I lay my hat" som ngn sjöng en gång)
Skicka en kommentar