150 mil senare

Äntligen framme. 150 mil med släp är efter 24 timmar äntligen till ända. Och nu återstår bara att tömma släpf-nskapet.

Trädgården var kvar. Lavendeln var utblommad. Vindruvorna var uppätna av grannarna och vår gräsmatta påminde mest om en stor klöveräng. Storebror har ett hyfsat dagsverke framför sig. Till hans ohöljda glädje bör tilläggas.

Efter en hederlig medhavd svensk fika spenderades kvällen med att tömma släpet och skapa olika högar runt om i lägenheten. Frånvaron av tanke och systematik var påtaglig. Viljan att tömma släpet för att därefter komma iväg och bada översteg vida viljan att organisera hemmet. Det kan vi dessutom göra sen - vår familjs stående motto.

Kvällen avslutades med ett sent kvällsdopp i månskenet vid tiotiden i ett drygt 25-gradigt vatten. Kändes helt ok.

Själv såg jag inte så mycket av badandet då mina linser är spårlöst försvunna. Diskussionen om vem som har slarvat bort linserna är i full gång. För närvarande är svärmor mest misstänkt. Dessutom är hon numera på behörigt avstånd vilket gör det något enklare att henne som syndabock.

Antropologi

Så var då vistelsen i Svea Rike till ända. 150 långa mil står på schemat då vi väl på något sätt kommer att försöka summera tre veckors intensiva upplevelser och därtill hörande förväntningar. Och dra högst amatörantropologiska slutsatser om skillnaderna mellan Sverige och Frankrike.

En sak är redan klar - solen skiner mer i Frankrike.

Dock endast Sverige svensk rabarber har.

Så på något sätt går det nog jämnt ut. Det blir enklast så. Man slipper överge det ena för det andra. Vilket underlättar nattsömnen.

Svensk bowling?

Grabbarna var på loppis och förvärvade ett bowlingspel med käglor och hela baletten. Raskt ut på gräsmattan där den stora tävlingen skulle gå av stapeln.

Tog mindre än fem minuter innan de var oense om reglerna och började kasta käglor efter varandra. Av plast som tur är.

Känns som att vi missat någonting i vår barnuppfostran. Suck...

Ett annat tillfälle

Regnet öste ner, stressade som f-n och på väg för att tömma en del av vår gamla lägenhet. Humöret var således inte på topp och den sociala viljan var tämligen begränsad. Bland det sista vi kände för var att träffa tidigare grannar i trappuppgången. Kallprat om ingenting stod inte på någon av våra tio-i-topp-listor.

Delade känslor rådde dock med avseende på grannarna mitt emot - ett nypensionerat par och tveklöst de trevligaste grannar man kan tänka sig. Men pratglada. Och de undrade alltid hur det gick för barnen där borta i utlandet. Men idag kände inte någon av oss för att tillbringa någon längre tid dem hur trevliga de än må vara. Framförallt hade vi inte tid. Flytta, flytta, flytta var vår enda prioritet. Prat om barn och hur vårt nya liv gestaltat sig fick vänta till ett annat tillfälle.

Lägenhetstömningen gick väl. En och annan granne kom förbi och växlade pliktskyldigt några ord innan de rusade vidare. Men inte grannarna mitt emot. Förmodligen bortresta.

När vi väl flyttat klart frågade vi vår lägenhetsinnehavare hur det var med grannarna mitt emot.

"De har flyttat. Eller hon rättare sagt. För han dog knall och fall ute på golfbanan. Och hon fick cancer kort dessförinnan. Tappade allt hår och så. Hon flyttade tydligen tillbaka till sin barndomsstad."

Tysta lämnade vi trappuppgången.

Det hade varit trevligt om de hade kommit ut och pratat med oss. Gärna länge. Och mycket. Gärna i mun på varandra som de alltid gjorde. Och om våra barn som de så ofta tänkte på. Kanske även bjudit på en kaka som de gjorde ibland.

Men det kan vi ju göra vid ett annat tillfälle.

En Suede

Regn, regn och åter regn. Helt j-a otroligt - de grå molnens närvaro är konstant. Någon risk för att bränna sig i solen föreligger knappast. Möjligtvis en risk att drabbas av mögel.

Besvikelse

Hustrun kom hem och berättade förtjust att hon minsann hade varit på HM och handlat något fräckt. Till sovrummet dessutom. Även om HM kanske inte är den ultimata underklädesbutiken satte fantasin självfallet igång. Alternativen var många. I vart fall i det manliga sinnet.

- Du kan inte gissa vad det är för något?
- Förmodligen inte, men jag kan hoppas.
- Ögonlappar!
- Ögonlappar???!
- Ja, du vet en sådan där som kvinnor har för ögonen i gamla filmer när de skall sova. Så kan Du läsa Dina böcker utan att störa mig när jag skall sova.

Som bekant är överträffar fantasin allt för ofta verkligheten. Så även i detta fall.

Men vem vet, vi kanske kan leka blindbock tillsammans. Alltid något.