Äntligen framme. 150 mil med släp är efter 24 timmar äntligen till ända. Och nu återstår bara att tömma släpf-nskapet.
Trädgården var kvar. Lavendeln var utblommad. Vindruvorna var uppätna av grannarna och vår gräsmatta påminde mest om en stor klöveräng. Storebror har ett hyfsat dagsverke framför sig. Till hans ohöljda glädje bör tilläggas.
Efter en hederlig medhavd svensk fika spenderades kvällen med att tömma släpet och skapa olika högar runt om i lägenheten. Frånvaron av tanke och systematik var påtaglig. Viljan att tömma släpet för att därefter komma iväg och bada översteg vida viljan att organisera hemmet. Det kan vi dessutom göra sen - vår familjs stående motto.
Kvällen avslutades med ett sent kvällsdopp i månskenet vid tiotiden i ett drygt 25-gradigt vatten. Kändes helt ok.
Själv såg jag inte så mycket av badandet då mina linser är spårlöst försvunna. Diskussionen om vem som har slarvat bort linserna är i full gång. För närvarande är svärmor mest misstänkt. Dessutom är hon numera på behörigt avstånd vilket gör det något enklare att henne som syndabock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar