Puh...

Kalaset överstökat. Och en helnöjd Lillebror.

- Lillebror, vad var roligast på kalaset?
- Allting!
- Men, något måste väl vara roligast.
- Nää, allting var jätteroligt.
- Men vilken present tyckte du bäst om?
- Alla!

Om livet ändock kunde vara så enkelt. Även för oss vuxna.

I stolen på altanen pustar två helt utmattade föräldrar ut. Otroligt hur nervös man kan vara inför ett barnkalas. Kommer alla? Kommer alla barnen att tycka det är roligt? Kommer Lillebror att tycka det är roligt? Kommer barnen att äta av tårtan? Eller korven?

Men som sagt var - Lillebror sken som en sol. Och ingen av gästerna ville lämna kalaset när föräldrarna knackade på dörren en sisådär timme efter det att kalaset egentligen var slut. Enligt svensk tideräkning.

Och fåglarna äter glatt av chipsen som barnen lyckades sprida över hela vårt grustag till gräsmatta. Borde vara rätt törstiga vid det här laget.

Fåglarna alltså.

Lillebrors dag

Onsdag och dags för Lillebrors kalas. Åtta kompisar skall komma förbi är det tänkt. Förväntningarna är höga och han är för tillfället något uppspelt. För att inte tala om hans bror som har stora planer på hur han skall röja runt på kalaset.

Dream on, säger föräldrarna.

Störtregn med åska för tillfället. Skönt. Lär dessutom klarna upp till dess att kalaset skall börja. Som tur är. Åtta superaktiva grabbar instängda i vår lilla skokartong till bostad hade definitivt varit över gränsen.

Upptäckte förresten precis att Lillebror talar stockholmska när han leker med sina leksaksgubbar.

Förhoppningsvis är det övergående.

Midsommar

Midsommar. Ett begrepp som inte existerar i Frankrike. Förutom då bland inflyttade svenskar vilka undantagslöst anser att detta är helgen med stort H. Och visst, nypotatis, sill, råg- och tunnbröd, gräslök och inte minst snapsen är väl svensk kultur och tradition om något.

Faktum är att vi inte brydde oss särskilt om midsommar när vi bodde i Sverige men efter flytten söderöver har det blivit en helg som det läggs ner mycket tid och energi på. Vår midsommar, d v s den som sker tillsammans med den lokala svenskklubben, firas dock först på söndag.

Som sagt var är midsommar något som endast i svenska sinnen finns. Vanlig skoldag för barnen och jag hade lovat att vara "biträdande förälder" på Lillebrors skolutflykt.

På förmiddagen var det ponny-ridning på schemat. Bilden vi hade framför oss var att barnen stod på led och sedan en och en fick sitta upp på en häst och ledsagad rida ett varv i hagen. Så var inte fallet. Barnen tilldelades var sin häst i stallet. Därefter fick de rykta hästen varefter barnen helt sonika tog sin häst och vandrade ut i manegen. Väl ute i manegen fick barnen under en dryg kvart lära sig att gå med hästen varefter det bar upp på hästryggen och ytterligare en kvart senare kunde barnen båda starta, bromsa och svänga med sina hästar.

Så även Lillebror som vanligtvis brukar ta ett steg bakåt när han får se hästar på alltför nära avstånd. Och efter väl förrättat värv såväl pussade han som kramade sin häst. Mycket skall man se innan ögonen trillar av.

Vi får väl se om det blir någon fortsättning på ridandet för Lillebrors del. Inte helt omöjligt med tanke på att stallet ligger endast ett par hundra meter från vår bostad.

På eftermiddagen var det skogsvandring som gällde. Jag anlände i sandaler, shorts och t-shirt. En famror till något av barnen kommenterade omgående skovalet.
- Inte så lämpligt med sandaler i skogen.
- Ingen fara. Det är ju bara en vandring med barnen.
- Ok, som Ni vill.
Varefter farmodern tog på sig sina vandringskängor och specialryggsäck. För en barnvandring. Jag skrattade gott inombords.

Drygt tre timmar senare hade en viss ödmjukhet infunnit sig. Skogsvandringen här nere var så långt ifrån Svedala Skog som man kan komma. Bäckvandring, raviner, nedfallna träd och en helt vansinnigt kuperad (läs bergig) terräng där vissa partier bestegs med hjälp av rep gjorde dagen till en milt uttryckt annorlunda upplevelse.

Så medan jag plumsade i vattnen och snubblade på olika stenar i tid och otid skuttade farmodern omkring som en stenget utan att verka vare sig svettig eller berörd.

- Ni bör nog köpa Er ett par bättre skor om Ni skall upp i bergen fler gånger, förklarade farmodern bekymrat efter avslutad vandring.

Själv var jag så anfådd så att jag inte ens orkade kommentera det självklara påståendet.

Kvällen tillbringade barnen i grannskapet medan jag begav sig till årsmöte med en av idrottsklubbarna. Svenska årsmöten brukar som bekant vara väldigt ordnade tillställningar med få deltagare. Den franska versionen bestod av 70 deltagare som högljutt diskuterade allt mellan himmel och jord. Alltid utan att låta föregående talare fick tala till punkt.

Hur det slutade? Tja, sju personer avgick från styrelsen och vi har fortfarande inte en susning om vad som skall ske kommande säsong. Men som en av deltagarna uttryckte det:

- Det var en frisk debatt.

Förlust

Torsdag och ytterligare en skol- och arbetsdag. Storebror var på utflykt med sin skola på någon form av kanalbåt. När han kom hem var blodsockerhalten någonstans i ankelhöjd varför det var stört omöjligt att få ur honom några detaljer om resan.
- Måste äta först. Jag håller på att dö av törst och hunger.

Ok.

Efter påfyllning av mat- och vätskedepåerna var blodsockret i andra ändan varför ingen hann att fråga honom om vad som skett under dagen innan han försvann ut i grannskapet. Lär återkomma i denna del.

På kvällen hade vi besök av den alltid lika trevliga familjen DLB. Deras tidsuppfattning är dock inte att leka med - inte ens med franska mått. De gånger som de kommit mindre än en timme senare än vad man överenskommit kan räknas på ena handens tumme. Men nu vet man i vart fall om det. Vid de första tillfällena gick man runt och undrade om de kunde tagit fel på dag. Men de dyker alltid upp. Till sist.

Kvällen spendades intill grillen med grillspett bestående av bl a lax, färska räkor, melon och ananas. Blev helt ok. Av någon okänd anledning glömde vi bort att sätta in potatisen i ugnen varför det blev grillspett med... just grillspett och inget annat.

De vuxna (manliga sådana) lyckades förlora i fotboll mot barnen. Dåligt ljus och uppförsbacke var bara några av orsakerna till den försmädliga förlusten. För att inte tala om A DLB:s usla målvaktsspel.

Pappa lyckades dessutom att slå upp sin skada i en oerhört tuff närkamp med Lillebror.

Och barnen kom som vanligt alldeles för sent i säng.

Vattenskidor

Onsdag och de flesta i familjen tillbringade förmiddagen med att sova ikapp de sena kvällarna. Lillebror och Lillasyster steg inte ur sina sängar förrän vid niotiden. Storebror befann sig sin vana trogen framför TV:n kl 08.00. Inte en chans att han missar den enda morgon som han har möjlighet att titta på barnprogram. Marsipulami är favoriten. Även bland de vuxna.

Gårdagens gäster hörde av sig. Mannen hade inte mått sådär lysande efter gårdagskvällen. Ganska långtifrån tydligen.

Den svenska dryckeskulturen är förrädisk för den oinvigde.

Värmen börjar bli smått olidlig. Drygt trettio grader i skuggan varför aktiviteterna på kontoret inte är något att yvas över för tillfället. Om de nu någonsin är det.

Under eftermiddagen fick Mamma och Lillasyster besök av en av Lillebrors skolkompisar och hans mamma. Storebror begav sig iväg med V och E för att åka vattenskidor. Uppenbarligen hellyckat - ingen trillade i spat. Tydligen någon form av specialkonstruktion med skidor som satt ihop och en stång i stället för det vanliga repet.

- Pappa, kan vi inte köpa en egen båt så att vi kan åka vattenskidor när vi vill? Visst...

Pappa begav sig på cykeltur för att köra en längre och krävande runda. Blev vare sig längre eller särskilt krävande.

Farmor och farfar i Sverige redogjorde för den husvisning som de tydligen bevistat för vår räkning. Vi fattar vinken!

Kollade in huset på Internet. Klart läckert. Om det nu inte var för priset. Och bristen på sol. Och även bristen på berg för den delen. Men vi får väl se vad framtiden utvisar. Planering är inte vår bästa gren direkt.

Kvällen tillbringades lekandes med grannar för att därefter avslutas i en gemensam andningspaus inna sängdags. Alldeles för sent som vanligt.

Tisdag.

Soc har ett pris på våra huvuden. När detta skrivs är klockan några minuter före midnatt och samtliga barn är fortfarande vakna. Undrar om svenska Soc har jurisdiktion här nere. Sannolikt inte. Känns tryggt.

Nåväl, tisdag med allt vad det innebär. Skola, arbete, shopping på Auchan och även Champion för den delen - täckningsköp för det som missades på Auchan. Lillasyster tillbringade förmiddagen tillsammas med en äldre grann-tjej i ett leksakshus. Lillasyster blev plötsligt två år äldre och kunde allting själv. Yeah, right...

Kvällen tillbringades tillsammans med familjen D i form av grillkväll i vår trädgård. Inkluderat förövningar inför midsommar. Mannen i familjen D introduerades till den svenska alkoholkulturen i form av Akvavit Skåne. Succé självfallet även om hans ansiktsutttryck inte var och leka med. Framförallt inte efter den fjärde akvaviten.

Vi avhandlade både älgar, renar och det franska skattetrycket. Och rörande ense på varje punkt. Utom huruvida tomten flög med hjälp av renar eller älgar. Kommentarer överflödiga.

Barnen skötte sig själva i god ordning med allt från tennis till Pokemon. Och syntes vara mer än nöjda. Framförallt Lillasyster som styrde och ställde på sedvanligt manér.

La pasteque

Måndag och de ständigt sena kvällarna gör sig påminda. Storebror var som ett levande lik vid frukosten efter det att vi dragit honom ur sängen. Det är ett under om vi får våra barn i säng före 22.00 vid den här tiden på året. Känns som att Soc. skulle ha ett antal synpunkter på vår barnuppfostran.

Dagen passerade utan några större sensationer. Skola för såväl äldre barn som Mamma och arbete för Pappa. Och Lillasyster, tja hon har väl mest lekt i trädgården med grannen - på var sin sida om staketet. Bör upplevas för att förstås. Grannens kunskaper i svenska överstiger numera Lillasysters dito i franska. Varför ta seden dit man kommer?

På kvällen gav vi oss till grannbyn då det skulle vara någon form av musikfestival. Först en timmes bad vilket var välbehövligt i värmen. Därefter blev det pick-nick i gröngräset tillsammans med två andra familjer i avvaktan på att det skulle bli rock'n roll på scenen.

Efter ett stunds lyssnande stod det klart att ämnet för kvällen definitivt inte var rock'n roll. Långt därifrån. Scenen hade intagits av kommunala musikskolan som glatt angrep det ena verket efter det andra. Och hur kul är det att lyssna på om inte de egna barnen är med i orkestern?

Nåväl vi stod trots allt ut ett par timmar medan barnen roade sig med allehanda krigslekar i buskagen. Dessutom lyckades jag till sist att bli vän med den ettårige sonen i familjen S. Sonen har varit livrädd för mig trots att vi säkert träffats en sidår femtioelva gånger. Mutor i form av s k crabsticks visade sig vara vägen till framgång.

Som vanligt alltför sen hemfärd på cyklarna varför barnen när detta skrivs (22.30) fortfarande inte ens är i närheten av sina sängar. Blir tufft i morgon bitti.

Avslutningsvis har vi lärt oss att vattenmelon inte heter melon d'eau. Inte ens i närheten faktiskt.

Fête des papas

Så var det dags för fars dag – på franska alltså. Uppenbarligen lever valda delar av familjen kvar i det svenska tideräkningssystemet. Hustruns sömnbehov överstiger i vart fall vida Pappans behov av uppmärksamhet på hans enda dag. Storebror var den enda som hade bemödat sig att införskaffa en present. En fantastisk sådan i form av en papperskonstruktion med slips, knappar och hela baletten. Den måste ses för att förstås. Bild kommer kanske när Hustrun har lärt sig kameran (läs - till jul).

Frukosten på fars dag bestod av en av pappan egenhändigt inhandlad engelsk frukost med bacon, förlorade ägg (tror vi) och lämpliga tillbehör. Förvånande nog verkade faktiskt barnen uppskatta valda delar av frukosten.

Föregående dagars sena upplevelser syntes ha krävt sitt tydliga tribut av familjen som lojt spenderade förmiddagen i grannskapet lekandes och pratandes med grannarna. Alla högtflygande planer om bergsvandringar och cykelturer slogs snabbt ur hågen vid frukosten. De trötta ögonen tittade mot termometern som visade över 20 grader i skuggan vid frukostdags. ”Aktiviteter? Aldrig i livet.”

Eftermiddagen spenderades i en luftkonditionerad sportanläggning (prisad vare gud) där Storebrorr utkämpade en judotävling. Nu skulle han minsann vinna sade han hoppfullt före tävlingen. Men inte heller denna gång gick det vägen. Efter att ha fått stryk av bästa kompisen i tredje matchen så var den sagan all. Men vi var alla lika glada för det. Så även Storebror som i god ordning tröstade sig vid det obligatoriska kakbordet.

Lillebror berättade i en paus att han skulle börja med karate nästa år. Och boxning. Och fotboll. Och kanske lite gymanstik också. För morfar hade minsann varit duktig i gymnastik och haft stora muskler när han var ung. Mycket större än pappas dessutom.

Så sant, så sant.

Dagen avslutades i en blandning av kvällsdopp, datorstrul, arbete, läxläsning, krigslekar, Lucky Luke och en hyperaktiv Lillasyster innan föräldrarna med tomma blickar sjönk ihop på altanen ätandes pizza med getost kompletterat med rosévin inbegripna i en en fullständigt meningslös konversation om lavendelns behov av sol.

Spectacle

Ännu en intensiv dag kan förpassas till handlingarna. Mamma flydde hemmet under förmiddagen för "un petit cafe" utan att ha familjen runt fötterna. Därefter följde stor skoldag på Storebrors och Lillebror skola med massor av aktiviteter. De fysiska aktiviteterna var turligt nog förbehållna barnen medan de vuxna var förpassade till ett skuggigt område med långbord och matservering. Och vin självfallet. Så under tiden barnen sprang mellan de olika aktiviteterna i 35-gradig värme spenderade föräldrarna tiden med att i glada vänners och grannars lag förtära merguez och inmundiga rödvin. Helt ok.

Även barnen verkade nöjda med tillvaron. Storebror ville dock inte äta med familjen. Han skulle självfallet äta med sina "copains" på behörigt avstånd från föräldrarna. Nio år gammal! Hur rolig blir han i tonåren?

Efter aktiviteterna på skolgården följde gemensamt uppträdande i sportanläggningen. Var det varmt ute så var det ingenting mot vad det var inne i sportanläggningen. Puh...

Lillebror uppträdde som mänsklig pyramidbyggare tillsammans med bland annat sin kompis C. Succé självfallet. Mamma lekte fotograf med sin nya digitalkamera och tog massor av foton. Samtliga becksvarta kom det senare att visa sig.

Ibland har det sina fördelar med att läsa bruksanvisningen före.

Därefter följde Storebror i en 100-barnskör som sjöng typiska franska barnsånger. Tror vi. Mamma tyckte att någon låt påminde om Tigerjakten men av det lilla vi förstod så var det i den franska versionen fråga om en hungrig varg. Nåväl, de franska föräldrarna sjöng med och vi, tja vi höll väl god min och såg väl allmänt svettiga ut.

När väl evenemanget var över bar det hemåt för en kort "gouter" för att därefter bege oss till stranden för dagens kvällsdopp. Gissa om det satt skönt! Den enda som inte delade uppfattningen var Lillasyster som fick totalt frispel och minsann inte skulle bada - vilket hon högt deklarerade för strandens övriga gäster. Otroligt hur mycket ilska det ryms i en så pass liten kropp.

Väl sent

Hederlig arbets- och skoldag med allt vad det innebär. Efter skoldagens slut blev det besök från en av Lillebrors skolkompisar under ett par timmar. På menyn stod grillad tonfisk något som inte blev så där våldsamt lyckat. Smakade som på burk vilket väl inte riktigt var avsikten. Bättre lycka nästa gång. Förhoppningsvis.

På kvällen var det säsongens sista hemmamatch för mig veteranlaget. Efter mycket tjat från Storebror fick han till sist följa med. Nu var det inte så mycket fotbollen som attraherade Storebror. Däremot hade ”la bouffe” som följer på varje veteranmatch fascinerat honom under en längre tid. La bouffe innebär enkelt förklarat att spelarna från båda lagen efter väl genomförd match äter och dricker tillsammans under trevliga former. I en sisådär tre, fyra timmar. Detta efter en match som regelmässigt slutar runt 22.30.

Matchen slutade som de brukar göra – förlust och en skadad Pappa. Men matchen var som sagt av underordnat intresse för Storebror som var först på plats i Cafeterian. Storebror hängde på och njöt av aperitifen i form av fri Coca Cola och mängder av chips. Att spelarna däremellan ifrågasatte Storebrors Barcelona-tröja med Larsson på ryggen bekymrade honom mindre. Inte ens när de hävdade att Henke Larsson var en pingisspelare blev han särskilt upprörd. Han syntes vara mer bekymrad om chipsskålen skulle fyllas på eller ej.

Därefter följde den obligatoriska förrätten i form av tonfisksallad. Något som Storebror tyst förklarade att han minsann inte tänkte äta. Detta till dess att mannen som serverade klargjorde att skall man äta chips så äter man sallad. Och därmed basta. Med följd att Storebror åt i vart fall valda delar av sin tonfisksallad. Under viss vånda dock.

Därefter följde Pizza i mängder. Någonstans vid denna tidpunkt började ögonlocken på Storebror att hänga betänkligt. Någon hemfärd var dock inte att tänka på.

-Desserten, pappa. Jag går inte innan desserten.

Sent omsider dök så desserten upp i form av flan, en halvskum gelatinprodukt som Storebror har tagit till sitt hjärta. Tre flan senare lägger Storebror huvudet på bordet och säger:

-Nu är jag nöjd. Och trött. Kan vi åka hem?

Efter att ha konstaterat att klockan närmade sig 01.00 var det inte så mycket att orda om. Det blev en snabb hemfärd till hemmet där en oförstående hustru och mamma undrade om det inte blivit väl sent.

Och visst, det var bara att hålla med – det blev väl sent. Men kul hade vi.

On y va

Debut

Ok, att blogga är kanske inte så där våldsamt innovativt. För tillfället verkar det som om varje person, med eller utan självaktning, har sin egen lilla blogg där man sprider sina mer eller mindre förvirrade tankar. Men å andra sidan - varför skulle vi vara sämre?

Avsikten med vår blogg är inte att sprida några förvirrade läror om tillvarons mysterier. Inte heller har vi något behov av att torgföra våra åsikter om feminismens ställning eller skatternas förhållande till bruttonationalprodukten. Vår avsikt är kort och gott att berätta om vardagligheterna i vårt frånvarande liv så att de nära och kära som vill - och orkar - kan följa vår och framförallt kanske barnens tillvaro under vårt äventyr ett antal mil söderöver.

Och visst är bloggen säkerligen både överdrivet positiv och självupptagen. Med det är väl också delvis bloggens natur. Att skriva om sig själv kan knappast bli något annat än självupptaget. Vi vill dessutom förmedla de postiva stunderna i vår tillvaro. Var lugna - även vi har ibland mörka moln på vår himmel. Dock finns det inte någon poäng med att förmedla dessa via vår blogg. Vi vill att ni skall läsa vår blogg med ett leende på läpparna. Gråta eller bekymra er får ni göra någon annanstans.

Zzzz