Väl sent

Hederlig arbets- och skoldag med allt vad det innebär. Efter skoldagens slut blev det besök från en av Lillebrors skolkompisar under ett par timmar. På menyn stod grillad tonfisk något som inte blev så där våldsamt lyckat. Smakade som på burk vilket väl inte riktigt var avsikten. Bättre lycka nästa gång. Förhoppningsvis.

På kvällen var det säsongens sista hemmamatch för mig veteranlaget. Efter mycket tjat från Storebror fick han till sist följa med. Nu var det inte så mycket fotbollen som attraherade Storebror. Däremot hade ”la bouffe” som följer på varje veteranmatch fascinerat honom under en längre tid. La bouffe innebär enkelt förklarat att spelarna från båda lagen efter väl genomförd match äter och dricker tillsammans under trevliga former. I en sisådär tre, fyra timmar. Detta efter en match som regelmässigt slutar runt 22.30.

Matchen slutade som de brukar göra – förlust och en skadad Pappa. Men matchen var som sagt av underordnat intresse för Storebror som var först på plats i Cafeterian. Storebror hängde på och njöt av aperitifen i form av fri Coca Cola och mängder av chips. Att spelarna däremellan ifrågasatte Storebrors Barcelona-tröja med Larsson på ryggen bekymrade honom mindre. Inte ens när de hävdade att Henke Larsson var en pingisspelare blev han särskilt upprörd. Han syntes vara mer bekymrad om chipsskålen skulle fyllas på eller ej.

Därefter följde den obligatoriska förrätten i form av tonfisksallad. Något som Storebror tyst förklarade att han minsann inte tänkte äta. Detta till dess att mannen som serverade klargjorde att skall man äta chips så äter man sallad. Och därmed basta. Med följd att Storebror åt i vart fall valda delar av sin tonfisksallad. Under viss vånda dock.

Därefter följde Pizza i mängder. Någonstans vid denna tidpunkt började ögonlocken på Storebror att hänga betänkligt. Någon hemfärd var dock inte att tänka på.

-Desserten, pappa. Jag går inte innan desserten.

Sent omsider dök så desserten upp i form av flan, en halvskum gelatinprodukt som Storebror har tagit till sitt hjärta. Tre flan senare lägger Storebror huvudet på bordet och säger:

-Nu är jag nöjd. Och trött. Kan vi åka hem?

Efter att ha konstaterat att klockan närmade sig 01.00 var det inte så mycket att orda om. Det blev en snabb hemfärd till hemmet där en oförstående hustru och mamma undrade om det inte blivit väl sent.

Och visst, det var bara att hålla med – det blev väl sent. Men kul hade vi.