La pasteque

Måndag och de ständigt sena kvällarna gör sig påminda. Storebror var som ett levande lik vid frukosten efter det att vi dragit honom ur sängen. Det är ett under om vi får våra barn i säng före 22.00 vid den här tiden på året. Känns som att Soc. skulle ha ett antal synpunkter på vår barnuppfostran.

Dagen passerade utan några större sensationer. Skola för såväl äldre barn som Mamma och arbete för Pappa. Och Lillasyster, tja hon har väl mest lekt i trädgården med grannen - på var sin sida om staketet. Bör upplevas för att förstås. Grannens kunskaper i svenska överstiger numera Lillasysters dito i franska. Varför ta seden dit man kommer?

På kvällen gav vi oss till grannbyn då det skulle vara någon form av musikfestival. Först en timmes bad vilket var välbehövligt i värmen. Därefter blev det pick-nick i gröngräset tillsammans med två andra familjer i avvaktan på att det skulle bli rock'n roll på scenen.

Efter ett stunds lyssnande stod det klart att ämnet för kvällen definitivt inte var rock'n roll. Långt därifrån. Scenen hade intagits av kommunala musikskolan som glatt angrep det ena verket efter det andra. Och hur kul är det att lyssna på om inte de egna barnen är med i orkestern?

Nåväl vi stod trots allt ut ett par timmar medan barnen roade sig med allehanda krigslekar i buskagen. Dessutom lyckades jag till sist att bli vän med den ettårige sonen i familjen S. Sonen har varit livrädd för mig trots att vi säkert träffats en sidår femtioelva gånger. Mutor i form av s k crabsticks visade sig vara vägen till framgång.

Som vanligt alltför sen hemfärd på cyklarna varför barnen när detta skrivs (22.30) fortfarande inte ens är i närheten av sina sängar. Blir tufft i morgon bitti.

Avslutningsvis har vi lärt oss att vattenmelon inte heter melon d'eau. Inte ens i närheten faktiskt.