Sötebrödsdagarna till ända

Fars dag. Den svenska versionen. En av fördelarna med att leva utomlands är onekligen att man har förmånen av att firas som far två dagar om året.

Och oftast kommer hustrun ihåg i vart fall någon av dagarna.

Första paketet bestod av världens coolaste solglasögon. Sportglasögon. Som hustrun uttryckte det: ”De skall Du ha när Du sportar”.

Redan där borde jag självfallet ha anat oråd.

Andra paketet var ett mjukt sådant. Cykeltröja. Den franska varianten. Slimmad för att anpassa sig efter kroppen. Förmodligen för att minska luftmotståndet.

Den tröjan hade varit skitkul att få när man var tjugo. Och kanske även tjugofem för den delen.

Men när man närmar sig fyrtio? Knappast. Det har onekligen hänt en del sedan man var på topp. Händelser vars följder som dessutom inte gör sig alltför väl i en åtsittande tröja.

Å andra sidan var det sannolikt det som var tanken. För det slutade naturligtvis inte där.

Ett par minuter in på frukosten börjar så hustrun prata om behovet av vitaminer. Och behovet av att äta rätt och att ”komma igång”. Av någon lustig anledning tenderar alltid hustruns behov av att ”komma igång” att bli hela familjens angelägenhet.

Vi har varit där förr om man så säger.

Själv har jag inte varit så ”igång” på år och dar. Och sönerna har aktiviteter så det räcker och blir över.

Men visa av erfarenheten vet vi när det är läge att diskutera.

Nu var inte ett sådant läge.

Så när nu kvällen väl har infunnit sig så sitter man här i soffan. Helt j-a slut. En hyfsad joggingtur på förmiddagen följt av en cykeltur modell längre och in i h-e kuperad på eftermiddagen.

Aktiviteter som dessutom har ackompanjerats av uteblivna mellanmål och en kvällsmåltid i form av grönsakssoppa. Jämte vatten. T o m baguetten rök all världens väg.

Blir dessutom kiwi framför TV:n i kväll.

Livet är en fest.

Skulle ni ha vägarna förbi och se en lidande varelse fara fram med en alldeles för åtsittande tröja så vet ni i vart fall vem det är.

Och hon som sitter i bilen fem meter bakom skriker ”öka takten” – tja, det är sannolikt hustrun.

Som förhoppningsvis har ”kommit igång”.