Förberedelserna inför kvällens umgänge med "vår" franska familj är i full gång. Hur mycket förberedelser det nu kan bli en lördag med skolgång, fotboll, körande till barnens kompisar och allt annat som hör en trebarnsfamilj till. I god ordning lär vi stå i köket och upptäcka vad vi inte har hemma när gästerna knackar på dörren och man överväger om hämtpizza ändock inte är ett alternativ.
Som tur är det fransk tidzon som gäller, klockan sju innebär tidigast halv åtta varför vi förhoppningsvis har i vart fall en halvtimme till godo.
Dessutom har det börjat att ösregna varför kvällens tilltänkta grillning för närvarande befinner sig på just det tilltänkta stadiet och ingen annanstans.
Nåväl, vi upptäckte att det saknades vinglas. Dessutom tänkte vi bjuda på hederligt svenskt tunnbröd något som hustrun påstod fanns på hyllan i en butik inne i Annecy. Hustrun åtog sig med glädje uppdraget att inhandla sex nya - likadana - vinglas samt tunnbröd.
"Alltid kul att shoppa" som hon uttryckte det.
Vår teori är att hon ibland tycker det är skönt att slippa familjen.
Efter av hustrun förrättat värv står vi nu med sex vinglas i tre olika färger samt ett i och för sig tunt bröd men med sitt usprung i något arabland. "Lavash" står det på påsen. Låter inte särkilt skandinaviskt. Smaken är inte heller särskilt skandinavisk - kilometer från Polarbröd och hans kompisar.
Hustruns kommentarer består i god ordning av ett "Hoppsan" och "Jamen, jag var ju så stressad".
Så nu blir det en orientalisk afton istället. En färgglad sådan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar