Real Madrid

Äntligen var det premiärdags för fotbollen. Veteranlaget alltså – det mest osannolika lag som någonsin beträtt en fotbollsplan. Men med beaktande av det i laget råder en åldersfördelning på mellan 33 och 55 år och en viktfördelning på mellan 110 och 60 kilo är den fotboll som presteras i vart fall oftast underhållande.

I god ordning inledde vi hyggligt och låg endast under med ett mål i paus. I andra halvlek kom dock det obligatoriska raset och därtill hörande diskussioner inom laget om vems fel allting var. Att det skulle vara motståndaren som är bra har aldrig varit föremål för diskussion. Oftast är det någon stackare i backlinjen som får veta att han inte har särskilt många rätt. Så även denna gång.

Dagens höjdare var när vänsterbacken och målvakten argumenterade om vem som skulle ta bollen. Spelet stannade av då vi andra förundrat betraktade spektaklet. Framförallt motståndarna som hade svårt att hålla sig för skratt. Diskussionen blev alltmer högljudd och avslutades med att vänsterbacken yppade några väl valda svordomar av modell grövre, skickade bollen utöver sidlinjen långt in i skogen för att därefter sätta sig vid sidan om planen och förklara att han aldrig tänkte sätt sin fot på en fotbollsplan igen. Framförallt inte om vissa av hans lagkamrater befann sig på densamma.

Han brukar säga så, vänsterbacken. Men han kommer alltid tillbaka vilket är tur då det är han som är ansvarig för matchtröjorna. Och förbandslådan.

Efter fem minuter kom han mycket riktigt tillbaka in på planen. Dock inte som vänsterback då detta tydligen var alltför nära målvakten. Så vänsterbacken spelade center i stället. Tillsammans med den person som normalt spelar center med följd att vi hade två centrar och ingen vänsterback.

Och matchen? Jodå, vi förlorade med 1-8.