Plastisock

Tillbringade kvällen på föräldramöte tillsammans med övriga föräldrar och lärarinnan i Storebrors klass.

Förutom kossorna som spatserade förbi på baksidan var det mesta sig likt. Om man bortser från språket alltså.

Gamla möbler, svart griffeltavla, träbänkar, handskrivna grammatikregler på väggarna och en doft av klassrum som uppenbarligen är tidlös. Och internationell.

Lärarinnan förklarade ambitiöst hur skolarbetet var upplagt. Pedagogik i kvadrat. Av det lilla jag nu förstod.

Jag förstod i vart fall så mycket som att de bl a hade segling och ”Matisse-kunskap” på schemat.

När jag var nio år trodde jag sannolikt att Matisse var en fotbollsspelare. Förmodligen hade jag den uppfattningen även när jag var tjugofem. Och även trettio för den delen.

Och inte sjutton fick jag segla på gympatimmarna. Plastisock och gympasal i källaren är det bestående minnet.

Fast å andra sidan har jag för mig att skolan slutade strax efter lunch. Det gör den inte här. Långtifrån.

08.30-16.30 från sex års ålder. Och läxor i princip varje dag.

Jag tror aldrig att jag har befunnit mig i skolan efter kl 14.00 utan att ha fått huvudvärk.

Å andra sidan är det kanske just därför som det tog några år innan jag kopplade vem Matisse var. Han cyklisten.