Genvägar är... annorlunda vägar

Söndagsutflykt med vandring i bergen med massor av sol. Och shorts. Herr sols vägar må vara outgrundliga men så länge han parkerar ovanför just oss tänker i vart fall inte jag klaga.

Bergsvandringen flöt på som de brukar göra. Blodsockerfall, trött-i-bena-attacker och Lillebrors ständiga stopp för att slå upp alla insekter i sin insektsbok. Visst skall barn uppmuntras till kunskap men efter det sjunde stoppet på femtio meter börjar tålamodet lätt att tryta.

Framförallt hos storebror som dock löste det hela genom att gå före och skrämma iväg allt som kunde tänkas påminna om en insekt.

Vandringen flöt på lite bättre efter det initiativet.

I slutet av vandringen kom vi så till den riktiga strapatsen. En genväg! Dessutom upptäckt av pappa. Stigfinnaren himself.

Hustrun som är van vid makens genvägar var inte lika entusiastisk.

- Du, det ser lite brant ut.
- Ingen fara. Det är bara precis här i början.

Efter en dryg kilometer j-t brant nerför och fyra fria fall från min hustru fall befann vi oss till sist nedanför bergspartiet.

Och jag höll mig på behörigt avstånd från hustrun som såg allt annat än nöjd ut. Hennes svordomar nerför berget har skrämt bort allt existerande djurliv från det berget under all överskådlig framtid.

”Skönt att det är över” mumlade hustrun.

Varvid vi upptäckte att vi befann oss i en kohage. Fullt med kossor.

Partout. Everywhere. Överallt.

Var hustruns ögon svarta innan var det inget emot vad de var efter upptäckten av kossorna.

Min hustru uppskattar inte kossor sådär gränslöst. Eller som barnen uttryckte det:

- Kolla mamma. Kossor! Sådana är du ju skiträdd för.

Ett tag såg det ut som om hustrun skulle bege sig uppför berget igen.

Men efter spen-kontroll, så att det inte befann sig någon bror till Ferdinand eller hans vänner i hagen, bar det iväg. Mellan kossorna. Och allt vad de nu lämnar efter sig. Med hustrun muttrandes om maken och hans bristande egenskaper på olika områden.

Vi tog oss dock igenom kohagen utan några större missöden.

Men det var väldigt tyst i bilen på vägen hem.

Och natten kommer att tillbringas på sofflocket för min del.

Lugnast så.