Lära för livet

I den svenska grundskola som jag fostrades fanns det en term som benämndes läxor. Men det var en högst teoretisk term. Det hände i och för sig att någon lärare delade ut uppgifter som förväntades bli utförda utanför skolsalen. Att uppgifterna verkligen blev utförda hörde dock till ovanligheterna.

I vår lilla by där vi bor idag har barnen läxor varenda dag. Och de utförs. Inte en chans att barnen hoppar över eller slarvar med läxan.

Föräldrarna i gemen är dessutom ytterst angelägna om att deras barn presterar väl i skolan. Extralektioner efter skoltid och under loven är inget ovanligt.

Som svensk känns det ibland lite ”too much”.

Även lärarna har tydligen den uppfattningen. Med hem till lovet hade barnen med sig en lapp från skolan där det betonades att barnen även skulle vara lediga under lovet. Frejdiga förslag på aktiviteter lämnades: ”låt gärna Ert barn vara ute i naturen och leka med sina kamrater. Fysiska aktiviteter i form av fotboll, löpning, simning m m är att rekommendera.”

Nästan lite ”twilight zone” över det hela.

Men barnen trivs. Och tycker det är skitkul med läxor.

Genetiskt språng har jag för mig är den korrekta benämningen.