Storebror vaknade vid halvsjutiden.
-Pappa, kan vi inte hitta på något? Utomhus.
Efter fåfånga försök med berättelser om hur skönt det är att somna om återstod inte mycket annat än en hederlig till-fots-utflykt ner till sjön och bryggan för att i soluppgången fotografera fåglar, båtar och bergen.
Och prata fotboll.
Storebror har fått för sig att vi skall åka till Turin och hälsa på den one and only Zlatan.
-Han kanske bjuder hem oss när han upptäcker att vi är från Sverige?!
Sure.
Nåväl, efter att ha blivit oense i frågan om Paris St Germain är ett j-a skitlag eller ej (vilket det självfallet är) begav vi oss mot affären för att handla en diger söndagsfrukost.
När vi väl kom fram, fem minuter före öppningsdags, var vi ensamma. Riktigt ensamma. Och inte var vi mindre ensamma vid öppningsdags. Eller tio minuter därefter för den delen.
Tog ytterligare någon minut innan poletten trillade ner. Varpå jag bara suckade och sade:
-Du Storebror, det är idag som man skall ställa om klockan. Tydligen.
-Vet jag väl. Det pratade vi om i skolan förra veckan. Förresten glömde Du att ställa om klockan även förra året.
Vilket naturligtvis är helt korrekt beskrivning av verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar