Nix-register?

Äntligen!

Äntligen lyckades jag säga nej till en telefonsäljare.

Mitt problem är tvåeggat:
1- Jag har svårt för att säga nej.
2- Här nere begriper jag inte att det är en säljare förrän det är alldeles för sent.

Är det dessutom en kvinna som ringer så är jag heltorsk. Jag beställer allt och lite till. Framförallt om det låter som att hon är på väg att missa sin budget.

Förra gången jag beställde något yttrade försäljerskan att jag var hennes första riktiga klient och att hon var så glad för att jag hade beställt.

Blev en inte liten tilläggsbeställning efter de orden.

Men idag lyckades jag. Trots att det var en kvinna. Hon skulle t o m komma förbi och personligen överlämna en mobiltelefon med kamera och hela tjiddevitten.

”Gratuit”, som hon uttryckte det.

Sure. Abonnemangsavtalet på 50 sidor med en bindningstid på 27 år nämnde hon inte med ett ord. Förmodligen enklare att nämna om man samtidigt kan lägga huvudet på sned och le lite förföriskt.

Fast sist det kom förbi en säljare blev det en riktig trevlig tillställning.

Solig dag. Shorts i trädgården. Fötterna på fotpallen.

Och en vinsäljare. Med varuprover. Många sådana.

"Monsieur, det här är en fin årgång. Den måste Ni absolut prova."

Inte så svårövertalad.

Hur trevligt som helst. Och riktigt svårt att säga nej. Som alltid.