I min enfald var jag övertygad om att ingen i familjen kunde överträffa mig vad gäller blödighet för säljare.
Så fel man kan ha. Jag är ju gift. Med en hustru som helt klart är i en division för sig själv.
Dörrsäljare av egentillverkade vykort. Skitfula! Vykorten alltså. Såg ut att vara gjorda på pressat toa-papper av en tvååring.
Fem Euro stycket. Och min hustru köper FEM stycken!!! "Det såg ut att vara så synd om honom".
Självklart var det min plånbok som låg framme. Har en känsla av det underlättade köpet en aning.
Så ni som får får vykort inom de närmaste veckorna; visst, de är skitfula - men de är värda sin vikt i guld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Och jag lever med en som köpte Bhavaghita av en "stackars" kvinna vars dotter var så sjuk.
Hahaha!
Hellre några fula vykort än en Harekrishnamunk i hushållet!
men tänk vilken god gärning hustrun gjorde! Och det kan hon ha som plåster på såren för Europe fadäsen..*s*
Jo, jag föredrar nog också vykorten. Syftet med dem är ju trots allt att de skall lämna hemmet.
Min hustru behöver mycket plåster efter bravaderna med Europe.
Skicka en kommentar