Söndag med Sune och hans familj

Söndag. Strålande solsken. Klarblå himmel. Och ambitionerna på topp. Pappans i vart fall. Nu skall här cyklas. Vi tar bilen upp till en skidort var vi tar en lång och frisk cykeltur. Bra för hälsan. Och konditionen. För att inte tala om familjesammanhållningen.

Och pappas mage som vissa av familjemedlemmarna så käckt uttryckte det.

Det första bekymret tornade upp sig redan på hemmaplan. Nya – och framförallt större – cyklar till barnen medförde att den snabba packningen kom av sig. Tog en dryg timme innan pusslet var lagt. Och blodsockret hade så sakta börjat sjunka.

Därefter följde ett par mils serpentinvägskörning. Där hustrun i god ordning var på topp – den enda varelse som lyckas bli åksjuk när hon själv kör.

Oslagbart. Och inte så lite påfrestande.

Och ovan på detta Herr Hypokondriker i baksätet som redan när vi körde ut från parkeringen började yra om att han skulle kräkas. Vilket sedan upprepades i varje sväng.

Inte så lite påfrestande det heller.

”Men så för h-e kräk då!!!” som det brukar uttryckas från vuxenhåll efter det femtionde åhhhhhhh-jag-måste-kräka-åhhhhhhhhh-vad-jag-mår-illa-åhhhhhh-vad-jag-dör-åhhhhhhh.

Än så länge har han inte lytt våra uppmaningar. Och tur är väl det.

Så när vi väl anlände till skidorten närmast trillade familjemedlemmarna ur bilen. Ord som ”mat”, ”dricka”, ”jag kräks” och ”jag också” kunde svagt höras från de drabbades läppar.

Och det var inte de yngsta som var värst. Långtifrån.

Efter intag av mat och dryck följde cykling där lillebror han med att tjuta säkert tio gånger för han var ju ”så trött i bena”, storebror tjöt för att han trillade och hustrun, tja hon hade fortfarande inte hämtat sig från bilkörningen och var vit som ett lakan. Med ett akut pausbehov var femhundrade meter.

”Otränad”, som hon uttryckte det.

Nähä?!

Efter drygt tre kilometers cykling så tittade barnen och mamman på varandra. ”Skitkul. Och jättemysigt. Det här får vi göra om. En annan gång. Nu åker vi hem och äter kaka.”

Visst, det gör vi gärna om. Dock utan barn. Och utan hustru.

Vilket vi alla är ense om.