Skilda världar

Överhört på en Seven-Eleven. Nära Dig.

Poliskonstapeln: Ja, hej detta var från polisen. Vi står här med en liten flicka som påstår att hon är Din dotter. Hon säger att hon heter X och är nio år. Är det Din dotter?

I andra änden: ohörbart

Poliskonstapeln: Hon har tydligen snattat godis här i butiken varför vi är tvungna att kontakta Dig som förälder. Det vore bra om Du hade möjlighet att komma hit och hämta Din dotter.

I andra änden: ohörbart

Poliskonstapeln: Du har inte tid? Jaha, var bor ni någonstans då?

I andra änden: ohörbart

Poliskonstapeln: Men det är ju ganska långt härifrån. Du menar väl inte att hon skall ta sig hem själv så här på kvällen?

I andra änden: ohörbart

Poliskonstapeln: Det är möjligt att hon brukar klara sig själv. Men Din dotter är bara nio år och hon borde definitivt inte vara själv i stan vid den här tidpunkten på dygnet.

I andra änden: ohörbart

Poliskonstapeln: Jo, hon har sin kompis med sig men hon är inte en dag äldre. Så då föreslår jag att vi kommer och lämnar X så kan vi fortsätta vårt samtal på plats.

I andra änden: ohörbart

Poliskonstapeln: Du skall iväg? Men det är Din dotter det är fråga om?!

I andra änden: ohörbart

Poliskonstapeln till sin kollega: Hon la på!

Under samtalets gång hade Poliskonstapelns kollega förgäves försökt få nioåringen att skriva ner sitt namn och adress i ett block. Dock utan större framgång då nioåringens skrivkunskaper var klart begränsade.

Tilläggas skall att nioåringen såg vare sig skrämd eller nervös ut inför den situation som hon befann sig i. Snarast oförstående och med en blick som utstrålade ”kan jag inte få gå ut och leka snart?”.

Riktigt obehagligt.

Onekligen har vi olika förutsättningar här i livet. På flera plan.