Kvällsbrottning med barnen.
Nioåringen satte knät mitt i ansiktet.
Sitt knä. Mitt ansikte.
Jag är inte särskilt vacker i vanliga fall. Men nu gör jag i vart fall skäl för mitt nick.
I Cyrano de Bergerac.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Stackare, ibland har man lite blandade känslor för sina barn. Speciellt när det är fysisk smärta inblandat. När jag just var magopererad älskade lilltrollet att hoppa på magen. Det gjorde inte jag, älskade det alltså!
Skicka en kommentar